Livet med leran

Talgoxar och blåmesar flög som pingpongbollar i luften över mig där jag hade slagit mig ner i snön för att få ännu fler fågelfoton. Tanken var väl att jag hoppades få till något som var riktigt bra. Det blev det väl lite si och så med.

Som jag satt där i drivan fick jag se en grårandig typ. Den satt inne i träden och ville inte visa sig till en början. Men så förstod den väl att jag inte var farlig och flög fram och satte sig helt öppet. Naturligtvis aningen för långt borta, men ändå så pass nära att jag kunde identifiera fågeln när jag väl kom in - en gråsiska.

Vad stolt han ser ut där han sitter.