Livet med leran

När det mesta vissnar ner och lämnar rabatterna tomma och öde, står bolltisteln kvar och ger karaktär med både höjd och former hela hösten och vintern igenom.

Jag har noterat en hel del små fröplantor och inser att de nog ska rensas bort innan de tar över helt.

Det är mysigt att ligga i soffan och gona.

Speciellt mysigt när man hittat "den perfekta" och mest avslappnade ställningen... :)

Men allra mysigast är det förstås när man har sällskap i soffan... :))

Fler mysiga bilder i veckans

 

 

Mer vatten i veckans omgång av

Och fler speglingar i

Veckans färger är höstliga: gul, svart och brun.

Tvärtom, det är en av de tuffaste besökarna vid fågelbordet.

Fler bevingade foton hos Nature Footstep

eller höstlig skönhet?

Det är upp till betraktarens sinnesstämning. :)

Det är nackdelen med systemkameran, att objektivet låter. Powershoten är helt tyst och då är det lättare att smyga sig på fåglarna.

En glittrande orkidé blir mitt exotiska bidrag i Måndagstema hos Helene.

Så det blev en runda i arkivet och jag plockade ut tre bilder från resan till Danmark förra hösten.

Inramande grönska och ett vidjestaket som ramar in planteringarna i Karen Blixens trädgård i Rungstedt.

Inramade väggpartier på ett vackert hus i Helsingør.

Några inramade alster i strandhuset Fruens vilje Mikkelborg längs strandvejen.

Mitt urval räcker nog inte till i veckans tävling men det finns många andra bidrag att kika runt på i

 

katten har gått i ide...

Ser man herr och fru talgoxe bredvid varandra är de lätta att skilja åt. Herrn har bred slips medan frun har en nätt scarf.

Den lilla nötväckan är alltid på sin vakt. Ohh, vad hon tjattrade när jag stod några meter från fröautomaten och fotade.

Inget dagsljus alls idag, kunde tro att man bor vid nordpolen där solen inte går upp på vintern. Men det är inget att deppa ihop för. Ljungen i kruka är fortfarande fin och i gräsmattan blommar bellisorna än.

På min önskelista denna blommiga fredag står en önskan om att vårens blomning kommer att bli rik och vacker. Det bästa med en sådan önskan är att man kan vara säker på att den slår in - även om det är ganska långt fram i tiden.

av Cecilia Samartin

Jamilet föds med ett stort eldsmärke över hela ryggen. Hon växer upp utstött i byn tillsammans med sin mor och mormor. Flyr ensam över gränsen från Mexiko till Los Angeles USA, där hon med falska papper får jobb som vårdare på ett mentalsjukhus. Hennes udda uppgift blir att passa upp den på gamla mannen Senor Peregrino, som är ensam patient på våning 5.

Deras relation utvecklas då han accepterar henne som sköterska/städerska i sitt rum. En dag får Señor Peregrino fatt i Jamilets falska papper. De träffar en överenskommelse, hon ska få dem tillbaka när hon har lyssnat färdigt på hans berättelse. 

Berättelsen Jamilet får höra handlar om den unge mannen som tvekar inför den utstakade vägen att bli präst och påbörjar pilgrimsvandringen för att reda upp vad som är hans kall. Under vandringen träffar han och blir till slut förälskad i den vackra flickan. Kärleken är stark och ömsesidig mellan de båda, men andra krafter och omständigheter gör att den lyckliga ankomsten till Santiago dela Compostela inte blir som han hade förväntat.

Boken är vackert skriven och de parallella historierna flyter lätt fram brevid varandra. Miljöerna blir levande och personerna känns äkta och trovärdiga.

Nu nickar de allihop, inte ens höstanemonerna står emot hösten längre.

Fler blombilder hos

Göingegeten är en utrotningshotad gammaldags svensk lantras som brukar visas upp på Hornborgadagarna varje år.

Kanske är det modernt att försöka bevara såna här gamla raser? Men själv tycker jag det är fantastiskt och väl värt att kämpa för gamla raser. Det finns förmodligen egenskaper bevarade som vi idag inte förstår hur bra och nyttiga de är. Jag är nog också lite gammaldags i mitt tänkesätt som tror att naturens långsiktiga urvalsmetoder är bättre än våra nutida, snabba och produktionsfixerade metoder.

Fler gammaldags tolkningar i

Sjöns tänder gnager på bryggfundamentet. Att man törs gå i land...

 

Var ute med systemkameran i helgen. Det är dags att lära sig ta kort på riktigt och inte bara gå och sikta med powershoten.

året ut

och pigg som en mört...?

men inte riktigt än...

Inte kan jag stänga in den här vackra fuchsian i garagemörkret ännu? Frosten börjar sätta sina spår, men den dör inte av några minusgrader och därför får den allt stå kvar ute några dagar till.

Nu har frosten tagit sitt första riktiga grepp här hemma, bitit igenom kronbladen hos de flesta eftersläntarna.

 

Surr och svirr, så fort automaten är påfylld så kommer småfåglarna flygande i luften. Trotsar nästan all rädsla i sin iver att komma åt fröna. Man kunde tro att de inte sett mat på flera år.

Trasig, i det närmaste en ruin, är den gamla ladan i Bjällums kalkbrott.

Samma färg på nästan alla kvarvarande blommor i trädgården, men flera olika sorter finns det ännu.

Tema Same but different är utmaningen i dagens

hos Roses and stuff.

Den här cykeln fick dotterns kusin begagnad för nästan 20 år sedan, dottern tog över den för snart 15 år sedan. Då fick den en rejäl uppfräschning i form av polering, nya däck, gummihandtag och "navrensare". Idag är det en populär trix-cykel för R när han hälsar på. Tala om återbruk!

Fler återbrukade prylar i Sinneskattens Tema fredag

Rosa, lila, gul och orange var svårt att hitta på samma bild. Men färgerna finns ju där, bara lite utspridda. Rosa rosor, lila stinknäva, gula löv och den gula dahlian som tappert blommar ännu har en klick orange i mitten.

Mission completed. :)

Se andra lösa detta hos Hanna i

Härligt med eftersläntare i trädgården. Fänrikshjärtan passar väl egentligen inte som eftersläntare, de är snarare vilsekomna själar och borde verkligen vila tills våren i stället. Fotona tagna den gångna helgen, när solen sken.

Mer blommor hos

Naturen själv har format detta söta fågelbad (?). Frågetecknet gäller både för om det är naturligt och om det är ett fågelbad. Stenen med vattenspegeln fotade jag i Sälenfjällen i oktober.

Mer vatten hos

Min silhuett kommer från en förmiddag på Sälenfjället för ett par veckor sedan. Solen bröt igenom morgonens molntäcke och gjorde naturen alldeles magisk en stund.

Fler talande bilder hos Mimo

Flera dagar in i november blommar det så härligt fortfarande i trädgården. Visst det är enstaka blommor och det är glest, men ändå - man blir lycklig av det man får.

Bergormrot och mattram, de blommar hela året och när det gäller dem ska man inte vara förvånad över höstblomningen.

Rosenspirean däremot brukar inte visa så många eftersläntare på blomkvistarna.

Och clematisen, den som nästan aldrig blommar ens på våren/sommaren, den har klämt i men en alldeles ny lysande rosa blomma i november.

Så ser det ut där jag är idag, hemma i trädgården, mitt paradis.

Konsten är att beskära! Genom att fokusera på enbart blommorna och tänka bort det vissna och fula så blir ju hösten lika underbar som sommaren. :)

 

Cleamtis "Ville de lyon" som bonusblommar den 5 november gör mig glad.

Fler glädjande bilder i

En bra plats under token, för katten att lura fåglarna i fällan. Fler katter än Tusse har provat platsen, men jag har nog aldrig sett någon fågel som låtit sig luras.

Fler fällor i

och en bonusbild eftersom det är blommig fredag. En pysslingkrage som trotsat naturlagarna och försått sig under blåbärsbuskarna.

Sitter fast är Sinneskattens tema fredag. Vet inte om den döda fjärilen sitter, men fast i blomman satt den i alla fall. Som ett litet makabert smycke.

... blommor i november, Mattram som aldrig ger upp. :)

Idag har min underbara, modiga dotter landat på andra sidan Atlanten där hon ska praktisera i tre veckor. Hon är så modig som har vågar testa sina vingar och flyga ut i världen.

Vänskap mellan olika världar och olika länder är en grundförutsättning för framtida fred. Hoppas bilden på de vackra fjärilarna sida vid sida, väcker känslor och hopp att vi alla kan samsas i fred och vänskap.

Fler bevingade foton

Vackra daggpärlor på ett nedfallet magnoliablad.

Fler deltagare i

med tema "Ge mig ett A..."

Fler mulna bilder i