Livet med leran

Nu har han bott hos oss i ett helt år. Tror att han börjar lyssna till det namn som liksom gav sig självt när han flyttade in, snuvig, rädd och eländig - Tusse. Namnet i sig betyder nog inget för katten, men under detta år har vi vunnit hans tillit och det märks att han känner igen våra röster.

Lilla Gubben, kallade grannen honom när han strök runt deras hus och fick mat på deras veranda. Lilla Tusse blev han hos oss där han inte bara får mat utan också får sova i soffan (på en filt och det sköter han exemplariskt).

Så värst liten är han inte, men han visar stor underlägsenhet och blir väldigt kattungelik när han vill ha kel eller mat. Det är svårt att förstå att denna lilla mysare är en slagskämpe och krigare därute.