Habegär

Kläderna dolde både axeln och bröstet när hon gick mot provrummen längts in i butiken. Han hade sett det många gånger förr. Mungiporna som fastnade i läget strax innan hon såg glad ut och den inåtvända blicken. Vad såg hon i spegeln av sin egen blick? Längtan sög i hans tarmar. Löftet som fladdrade runt dem, givet i förtröstan, aldrig kommit inom räckhåll.

Händerna låg avslappnat i jackfickorna. Han föreställde sig hur de fick hjälpa henne att ta av plaggen, sakta föra den uppknäppta blusen över axlarna, låta den falla nerför hennes armar. Dra på den åtrådda, varmt röda polotröjan över hennes släta kortklippta hår, hjälpa händerna att hitta fram, ut i provrummets dunkla belysning. Den röda, den grå, den blekrosa, den svarta, allihop skulle han varsamt hjälpa henne med. Försiktigt som vore kläderna av silkepapper skulle han klä och klä av henne. Om och om igen, tills hon hittade det hon verkligen ville ha. De hon verkligen ville ha. Allt hon verkligen ville ha. Längtan vred sig i hans mage.

Han lyfte handen ur fickan och kände snabbt på bakfickan där plånboken låg.


Kommentarer
Postat av: Drumalex

Gillade texten men finns det verkligen sådana plånboksfamlande män som bara längtar efter att få betala?

2009-07-17 @ 14:39:14
Postat av: marmoria

Vackert! (Trots avsaknaden av torrt förnuft ;) )

2009-07-17 @ 15:07:34
URL: http://marmoria.blogspot.com/
Postat av: razaha

Ha, ha detta min vän är min karl i ett nötskal. Han bara läääängtar tills han får köpa på mig en massa saker, eller barnen förresten.

Det var en härlig vinkling du gjorde. Jag ville hela tiden vidare för att få veta vem som stod i rummet.

2009-07-17 @ 17:46:19
URL: http://novellbloggen-razaha.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0