Att synas
Jag ser dig stumpan
Jag ser dig vännen
I mitt minne
en blick
ett ljud
ett hopp
Känner ännu
livets vibrerande väl
genom mina
blinda fingrar
Jag ser inte livets kontur
Jag ser bara mörker
och en vag bild av ljuset
du tände på min väg
då för länge länge sedan
Något tungt
den rödhudade varelsen
väntar och bidar sin tid
En krok på sternum
är utsedd och inredd
till väntplats och mothåll
Där sitter han och visslar
så föraktfullt och jämt
låter sin närvaro märkas
Han tar plötsligt spjärn
med benen och armar
trycker så hårt han kan
Där sitter han och pressar
av all helvetets kraft
det går inte längre att andas
Ett hjärta är dött
muskler som krampar
luften når bara carina
Där sitter han och skrattar
den behornade avunden
tror att han ska vinna till slut
Att rensa ur garderoben
trasiga plagg.
Borde lämna bort
för smått.
Ska sortera bort
noppiga jumprar.
Måste rensa ut
kläder från 80-talet
men kan inte skiljas
från en vit svepande skjorta
som gömde den grav
jag ännu bär med mig.
Ett begär
Morgonens ärliga motstånd
tappar till middag sin kraft
lägger sig platt på mage
när eftermidda'ns önskan
till aftonen blivit ett krav.
Laga
Små skador i lacken
Kratrar där färgen försvunnit
Rispor och mikroskopiska krackeleringar
Slippapper, pensel och lackstift
Slipa rent och fylla i
Täcka över och maskera
Våtslipa och polera
Diskmaskinen plockar inte ur sig självNågon annan måste hjälpa till
Små bucklor i plåten
Hack i passagerardörren
En dörr som slagits upp för långt
Nycklar, mejslar och tålamod
Montera ner och frigöra
Knacka ut och släta till
Sätt ihop och pusta ut
Tvättkorgen är full och strykhögen likaså
Var kommer allt ifrån
En trasig baklykta
Krossat glas, intryckt skärm
En stolpe hade stått ivägen
Ny insats måste köpas
Med lampa, glas och allt
Nu måste pengar fram
Hela hushållet får hon sköta själv
Aldrig hjälper någon till
Stenskott fixas lätt
Parkeringsskador händer väl
Men backa utan uppsikt bakåt
Hur ska man laga det
Måste vinkelslipen fram
och kapa alla band
ska vi kapa alla band
Ett grundläggande behov
när varje fuktig droppe har dunstat i den varma sommarluften.
Stjälkar och blad ser ut att smälta,
slokar trött.
Nodens spänst har försvunnit och bladens nerver saknar sav.
Klyvöppningarna har slutits.
Törsten viskar lågt när inget syre längre finns
eller ånga att byta mot växtens grundläggande behov.
Endast leran som ligger tätt och tjock på ytan
hindrar dödens entré
som ett lock över reservoaren värnar den
om källan väl begravd men öppen
för de rötter som växer djupt.
All törst är inte efter vatten.
Det finns en längtan högre upp i hierarkin
ett djupt behov av vänskap,
kärlek från en annan och önskan om
att höra till.
Allt det finns att hitta
där, gömt långt under ytan,
för den som räcker till,
som vårdat sina rötter väl
eller som fått hjälp av lyckan
att gro i bästa jordmån.
Ett ögonkast
om saker som hänt henne
om händelser i hennes liv
om vardagen
om det hon behöver hjälp med.
Hon ser ju inte på dig
och lyssnar inte alls
och bryr sig kanske inte
och hör väl inte
om du har någonting att säga.
Hon ger dig aldrig ett råd
kan inte ens förmana dig
kan inte ändra sig
kan inte ge nåt
om du säger att du behöver.
Hon ber vänligt om en kram
när du ska lämna henne
när du inte orkar längre
när frågan är
om det finns kärlek i ett ögonkast.
Att erbjuda stöd
I senhöstens blåsiga väder 
och vinterns kyliga stillhet
behöver mina vänner veta
var energi finns att få.
Ett hus fylls med frö
och förrådet får aldrig ta slut.
Jag huttrar och fryser när jag måste ut
för att ladda automaten igen
men värmen kommer snart åter
då jag hör alla vingarnas surr.
Mina vänner vet att jag är här
och aldrig låter dem svälta
i gengäld får jag så vackra
högresta, stolta och gula
solrosor att värna och vårda
under sommarens gyllene sol.
Med käppar och bast ser jag till
att stammen står rak då vindarna sveper
så att vännerna åter får värme
av kärnan när året har slutfört sitt varv.
Att finna fel
första felet funnet
försvunnen figur
ser saknader
hittar hål
finner fläckar
upptäcker underligheter
betraktar brister
lekande lätt
Förbryllande faktiskt
felen framträder
förvånansvärt fort
Svårare se
främlingens förtjänster
Besvärligast beundra
sin själs skönhet
En spegel
ser reflektionen av det som passerats
konturer, färger och skuggor
med vänster och höger förvillande förbytt
till synes mer avlägset än det faktiskt är.
De erfarna ger backspegeln endast en blick
upptäcker genast en annalkande fara
former, färger och hastighet
bedöms och analyseras förbluffande fort
till synes med större rätt än de faktiskt har.
De vise tittar i backspegeln då och då
ser reflektionen av det som har varit
håller dock inte blicken kvar
vet värdet av att se framåt i livet
och inte fastna i det som faktiskt har varit.
Att vara rädd
Skräckrädd
Skenande puls, vidgade pupiller
och svettpärlor som tränger fram i pannan
när du glömmer att andas under fasans flyende sekunder.
Livrädd
Långsamt, trevande, försiktigt
alltid med en fot kvar på den sviktande vägen
när du vandrar genom outforskade dagar och år.
Att vakna
Mellan sömn och död, mellan död och dag, ligger en stund
en hinna mellan Styx och skuldra
Vågor kluckar ännu
långsamt mot brinkens sandiga grund
nattens våndor ebbar ut
Ljuset härdar, hinnan hårdnar
speglar hjärtats pulserande, blödande, mörka avund
Mellan sorg och vila, mellan vila och lycka, hoppas på nytt
Vaknar sakta, minns så väl
mitt med livet ingångna förbund
