En fest
Det är lördag eftermiddag en strålande varm julidag. Gräsmattans grönska är vissnad men i rabatterna prunkar både ringblommor och liljor i en osorterad blandning. Doften av klätterrosen intill trappen blandas med skogens mjuka granar när en bris letar sig fram till det dukade bordet.
Rosorna i spaljen är vita med en sprakande kaskad av gula ståndare, solitärer i mängder på en vägg av gröna blad. Dukens rosor är skära, ligger omlott och täcker varje yta som inte förärats med en karott, fat eller glas. På bordet finns strömmingsroulader i tomatsås, skinka i gele, små köttbullar, gratinerad broccoli, en sallad gjord på dagsskördade salladsblad, tomater och gurka och nykokt potatis. Mor drar isär en dillkvist och strör små, vackra strån över potatisen.
Tallrikarna är udda och glasen likaså. Det ska vara så på kolonin, säger mor. Man tager vad man haver. Nedanför rosorna står en drickaback. Några flaskor är vita, innehåller läsk, söt och bubblande, till barnen. Merparten är gröna, det är de vuxnas dricka till maten. I de gröna flaskorna är drycken brun. Den ska hällas i de stora glasen.
Det finns stora glas och små glas. De små glasen dricker bara de stora ur. De stora har både små och stora glas när det är fest. I dag är det fest. Drickaback på gräsmattan intill trappan och en immig glasflaska i kylskåpsdörren som tas fram när gästerna kommer. Det finns en lika dan flaska som inte är immig. Den är snart tom. Far är redan löjlig.
Det som började så idylliskt och vackert beskrivet. Dessa fäder, vad är det med dem egentligen? Jättebra text.
Din text är som att kliva in i huvudet på iakttagaren, bilden blir så tydlig. Känns att det är en ung människa. Den festen skulle jag kunna tänka mig att gå på!
vilken inbjudande beskrivning som sedan gav mig lite avsmak av faderns löjlighet
Så vackert beskrivet av en sommarfest som sen pappan tar udden av. Bra med dom kontrasterna!
Tänker i förstone på Strindberg, av någon anledning. Den överdådiga beskrivningen, förstås. Sen förstår man ju att berättaren är ett barn. "Far är redan löjlig" är obetalbart!
Den här texten fyller mig med en "go" känsla och det här är en fest jag hade kunnat vara på som barn. Det är verkligen glädje och fest för stora och små, även om "far redan är löjlig". När ens föräldrar hade fest och de dansade och sjöng i vardagsrummet tyckte man ju som barn var både roligt och pinsamt. Jag gillar dina beskrivningar av barnens och de vuxnas flaskor och även glasens storlek, det fick mig att verligen leva mig in i din text genom ett barns ögon.
