Skrivet i leran

Arbetstempot vid motorvägsbygget på 49:an.

Den enda satsen skulle räcka för att färdigställa dagens skrivpuff som uppmanade att skriva om något långsamt. För att fylla ut inlägget lite kan jag ju berätta att detta motorvägsbygge nu har pågått i över ett år. Under den tiden har all trafik fått ledas om på kortare och längre förbifarter. Hastigheten har sänkts från tidigare 90 till växlande 50- och 70-sträckor, men genomsnittshastigheten måste vara lägre ändå för när man ska köra över gupp, grusgropar, göra 90-graderssvängar och köra efter arbetsmaskiner så måste hastigheten sänkas ännu mer.

Det blir väl bra när det blir klart? Ja, om det blir klart? Till hösten ska det vara färdigt enligt skyltningen. Jag undrar jag om de vet vilken höst det handlar om.

Men det blir väl skönt när det blir klart? Ja, men dyrt. För trots att motorvägen ska gå på samma sträckning som vägen går förut, så kommer det innebära 2 km längre väg till jobbet för mig - enkel resa. De har nämligen stängt av genvägen som jag körde förut. För mig kommer det att kosta bränsle och slitage för 8 extra mil i månaden, dessutom mer bränsleåtgång då det blir motorväg och man förväntas brassa på i 110 de fantastiskt långa 8 kilometrarna det handlar om. 

Ett och ett halvt år för åtta kilometer. Det är långsamt.

De har kommit lite längre idag.