Att ställa obekväma frågor

Vill vara ifred. Vill inte att du frågar. Ser du inte att rädslan och ångesten vrider sig runt i en mardrömsdans kring mina lungors rötter? Varje andetag är en plågsam prestation för att hålla livet igång. Fråga inte varför! Du vet. Du borde veta. Säg inte att du har glömt. 

Minnet svider och rispar i strupens mörker. Svaret du vill ha kan jag inte ge. Du vet. Du vill inte känna. Du vill bara höra att allt är okej. Vill inte ha din slentrianmässiga omsorg. En artig förfrågan och du har gjort ditt. Lämna mig att skämmas i min vrede. Den outsägliga, ogrundade ilskan som ingen kan ta emot. Inte du, inte gud eller ödet. Vem har gjort det här onda som gör mig så illa? Säg mig det! Säg det i stället för att fråga hur jag mår, när du inte är intresserad av svaret.

Kommentarer
Postat av: Drumalex

Blir verkligen berörd av din text. Min ena dotter har mått ungefär så här och skulle mycket väl ha kunnat skriva den texten till mig. Det är svårt att stå på andra sidan och inte veta hur man ska hantera det.

2009-08-03 @ 22:00:00
Postat av: malix

denna texten berörde mig ser framför mig flickor som jag mött i livet som redan som unga tappat tron på livet och inte hittar ut.

bra det här berörde mig i massor

2009-08-03 @ 22:02:37
URL: http://malix.se/
Postat av: marmoria

Ja, den är bra. Raden om ångest var en av de bästa beskrivningar jag sett.

2009-08-04 @ 12:45:46
URL: http://marmoria.blogspot.com
Postat av: Ulrica

Det är så det är... varför frågar folk men vill inte höra svaret.

2009-08-05 @ 22:15:35
URL: http://ulricatorning.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0