En smak
Den mjuka sötman svävar i luften ovanför slänten. Sockerskålen hon fick efter mormor är lagom stor att samla morgonens röda skörd i. Bären ska hon ha i frukostfilen. Hela våren och försommaren har hon varje morgon hällt müsli i filen, en frukost som har hållt henne mätt och belåten ända in till eftermiddagen. Nu är tiden inne för att bryta den vanan, lagom till semestertiden, då rutinerna ändå växlar kan hon starta dagen med nyskördade bär.
Smultronen är de första som mognar i år. Annars brukar jordgubbarna vara aningen före. Senare kommer fler röda bär: taybär, röda vinbär, hallon, bigaråer. Hon försöker variera sig men smultronens dragningskraft är stor och då de finns att plocka i många veckor finner hon ofta sig själv hukande bland de flikbladiga plantorna. Hon för in handen under bladverket och böjer undan bladen för att se att om det döljer sig några stora, mogna bär i skydd av skuggan.
För att plocka dem tar hon dem mellan tummen och långfingret, känner om stjälken besitter styrka eller svaghet. De starka släpper hon medan de svaga känner hennes vilja och släpper taget om blombotten så att hon kan lägga ner dem ett och ett i den åldriga glasskålen.
Hon dukar frukostbordet där en duk, broderad med blomstermotiv ligger slät, ställer sockerskålen på duken och placerar tallrik, sked och ett dricksglas med rent källvatten vid sin sittplats. I en vas bockar aklejor och löjtnantshjärtan. Hon hämtar tetran med filmjölk i kylskåpet och häller långsamt upp en portion i tallriken. Sätter sig sedan och låter blicken vila på blommorna innan hon tar upp skeden och strör bären över filen.
Det är tyst. Fågelsången i skogen har tagit en paus. Kanske en vråk som flyger förbi? 
Kylskåpet bryter den stilla och egendomliga tystnaden när det frustar till och sedan drar en suck. Hon börjar äta. Den första skeden är fylld av den fruktiga sötman, hon låter bären vila på tungan en stund. Undrar varför plantorna trivs så bra i hennes slänt medan de som barn fick leta så länge hos mormor. Hon äter långsamt. Drar sig till minnes hur de för länge sedan sprang i backarna bakom mormors hus och plockade bären på strå. Otåligheten innan de hittat tillräckligt många för att strået skulle anses vara fyllt, man fick inte smaka förrän strået var fullt av smultron.
En smak för framkallar härliga minnen. Jag gillar din text och kan förnimma både doften och smaken av smultron när jag läser den.
Oh, så gott, du beskriver det så fantastiskt. Jag gillade texten mycket och det är så fint med en bild till.
mmmm smultron på strå det är sommar det din text lät mig minnas smultronen från min barndom... visst var de godare på 70 talet???
Nu återgår jag till din trädgård som jag i min fantasi skapat utifrån dina texter. Vilken njutbar text, trädgård, sommarmorgon och frukost. Bär smakar som bäst när man står där och plockar dem direkt från buskarna/plantorna. Åh, så gott!
Ok att man kan förgylla fil med smultron men att fördärva smultron med fil ;-).
Fin berättelse i alla fall. Årets skörd av smultron som inte blev till tårta blev sylt inför vintern. Tänk våfflor med shemagjord smultronsylt i januari.
Så estetiskt! Jag kan känna smaken och njuter av den vackra miljön bären serveras i.
Vilket lugn, går rakt ut i trädgården i ett par mjukisbyxor och strosar runt. Doften av smultron är oslagbar, en väldigt målande bild.
