Att vinna ett litteraturpris
Vad är det som kvalificerar en författare att vinna ett litteraturpris? Vilka kvaliteter utmärker en klassiker?
Tänk att kunna läsa Frans Eemil Sillanpääs romaner 75 år efter utgivningen med stor behållning. Uppleva miljöskildringar, filosofera kring romanfigurernas personlighet och bara njuta av ett formidabelt språk.
Ett citat från första kapitlet i Människor i sommarnatten kan kanske övertyga de flesta att Sillanpää var en värdig mottagare av Nobelpriset i litteratur.
"Om en sommarnatt i norden kan man knappast tala; vad man har är en dröjande och långsamt skymmande kväll, men också detta mörknande har sitt outsägligt klara skimmer. Det är aningen om den sommarmorgon, som nalkas. När aftonens musik dämpats till ett fint, violmörkt pianissimo, så fint, att det ljuder också i pausen, då vaknar redan första fiolen till en vek och hög melodi, i vilken violoncellen snart faller in, och så fort tonbilden trängt in i medvetandet får den även ett yttre stöd: ett tusenstämmigt ackompanjemang ljuder från tusen grenar och från himlens höjd. Det är redan morgon även om det nyss var kväll."
I min värld är han en verkligt värdig vinnare av priset då konstnärligheten utmärks av enkelheten. Inga krångliga, komplicerade intriger eller snärjiga svårlästa meningar.
Sillanpää var uppe till diskussion om litteraturpriset under hela 30-talet, men det var först 1939 han fick motta priset.
Det är ju lite så att man ändrar uppfattning om litteratur under tiden man växer upp.
Det som idag dissas, kan om några år hissas.
Jag älskar skräck och plöjde igenom Stephen Kings böcker, men ledsnade på hans skrivsätt efter några år för att ersätta honom med Koontz där jag är idag.
