Att falla

Med båda fötterna på golvet och händerna med ett hårt grepp om bordskanten föll hon. Rummet bleknade och personen på andra sidan bordet försvann. Det fyrkantiga ansiktet med bruna, trötta ögon, en bred mun med smala läppar och den kluvna hakan ovanför den vita öppna rocken som inte dolde den ostrukna grå tröjan, sögs långsamt bort från hennes synfält och löstes upp i en grå, disig dimma. Dimman omslöt henne i fallet och efter den första hisnande sekunden när allt rämnade, sjönk hon snarare än föll.

Hon svävade i en gråvit rymd, anade konturerna av rummet och möblemanget men visste inte om det var verkligheten eller minnet av detaljerna hon sett. Det gjorde inte ont. Känseln kunde inte bryta igenom den omslutande massa som skyddade henne från att störta ner i avgrunden. Vagt förstod hon att hennes kropp fortfarande satt på den stoppade stolsdynan och att hennes händer ännu höll henne kvar i den värld hon bebott så många år.

Kommentarer
Postat av: Heureka

Ja, ibland faller man fast man egentligen inte gör det, det bara känns så, och så finns man egentligen hela tiden kvar...

2009-11-21 @ 13:03:04
Postat av: razaha

Ibland kan man drömma på det här sättet, och vakna med en flämtning och inse att det bara var en dröm.

2009-11-21 @ 15:25:32
URL: http://novellbloggen-razaha.blogspot.com
Postat av: malix

oj så bra du beskrev känslan mellan drömmen och verkligheten

2009-11-21 @ 16:55:34
URL: http://malix.se/
Postat av: foxy

vad bra du skriver! jag vill följa din blogg. Men jag fattar inte hur jag ska göra då...... eller kan man inte det?

2009-11-21 @ 19:53:55
URL: http://kvinna-gudinna.blogspot.com
Postat av: Lotta Livets väv

Det var en vacker text och väldigt djup/flerbottnad. Kan göra flera tolkningar! Det är bra...en text som ger glöd åt fantasin.

Kram

/Lotta

2009-11-24 @ 14:56:41
URL: http://livetsvav.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0