Att slå av på takten
Frostnupna morgnar slår an
den stumt röda längtan
Rosenrosa skyar där dagen gryr
horisontlinjen visar på målet
Lägger stickade sjalar över axeln
tankarna fryser i medvind
Stegen som varit så raska
mäter bara den sträcka som gått
Gyllengul höst i en uttorkad öken
stanna vid elden i nätternas kyla
Motvinden bär ju din önskan
att mötas när vintern tar slut
Kommentarer
Postat av: sissan
*Stegen som varit så raska
mäter bara den sträcka som gått* så sant, vilken fin dikt och bild.
Postat av: marmoria
Svar: nja, jag såg det sen, att det gick att tolka så men nu hade han - som lika gärna kunde ha varit en "hon" - rätt. Skulle ha skrivit om hur de kom överens. Vådan av att skriva för korta texter!
Trackback
