Skrivet i leran

Du står naken i duschen. Det varma vattnet sköljer över dig och skapar en gardin av glittrande droppar framför ansiktet. Vattnet rinner ner över axlarna och tvållödder spolas bort. Blundande vänder du upp ansiktet för att få bort allt schampo ur håret. Det är då, under bråkdelen av en sekund medan ögonlocken stängs, du registrerar skuggan. Med slutna ögon ser du skuggans negativ, en ljus suddig fläck med vaga konturer. - Vad var det? - Du kan inte öppna ögonen och se efter. Vad skulle dina närsynta ögon säga dig om du öppnade ögonen och försökte fixera blicken genom vattengardinen? Förnuftigt står du kvar och sköljer ur resten av schampot.

När håret är tvättat ignorerar du impulsen att vända blicken mot skuggan du har sett. Det är ingen idé. Den var så liten. Du ser ändå inte vad det är. Det kan inte hända något och du vet det. Under huden tycker cellerna annorlunda. Alla nerver har börjat göra sig redo för flykt och det bubblar under skinnet. Dina händer darrar när du vrider vattenkranen motsols för att stänga av flödet.

Nu står valet mellan att ta en handduk och torka sig eller hämta glasögonen och se efter vad det egentligen är som sitter på väggen och hypnotiserar dig. Du bestämmer dig snabbt för att hämta glasögonen och går drypande våt över golvet fram till spegelhyllan och tar dem. 

Med ögon som kan se konturer, skarpa klara konturer, upptäcker du den lilla nattfjärilen som sitter och vilar intill vattenröret uppe vid taket. Med en lättnadens suck tar du en handduk och skakar den försiktigt, tittar noggrannt över båda sidorna så att det inte sitter någon svart liten spindel i frottén.