En promenad

Min vanliga promenadrunda är knappt tre kilometer lång. Jag har först stigen längs med berget, där jag passerar en hage och utsikten över hela slätten ligger vidöppen. Sedan in i skogen, kalhygget i sluttningen är inte längre ett hygge utan en tät snårskog. På två ställen korsar djurstigarna min väg men det är väldigt sällan något möte inträffar.

När stigen tar slut väljer jag oftast att gå uppför berget på den gamla skogsvägen. För något år sedan blev den faktiskt uppmärkt som en del av en ny pilgrimsled mellan Gudhem och Varnhem. Uppe vid slutet av backen möter en grusväg som leder fram till en sommarstuga inne i skogen. Men jag går nerför. Passerar en hage där det brukar gå får och beta och bräka. Sedan kommer utsikten tillbaka, nästan hela Hornborgasjöns vattenspegel ligger där nere på slätten. Promenerar jag i skymningen så är skådespelet framför mig obeskrivligt vackert när solens strålar färgar både land och himmel i regnbågens alla färger.

En liten bit på den asfalterade landsvägen måste jag gå innan jag svänger upp mot skogen igen. Stigen upp är igenvuxen och det är både nässlor och kardborrar att vara uppmärksam på. Dessutom kräver marken sin uppmärksamhet, har det regnat är den här delen av promenaden ett sick-sackande för att undvika den värsta leran. Men strax är jag åter uppe vid stigen längs med berget och de sista fem minuterna går jag tillbaka i mina egna fotspår. Jag brukar riva med mig lite klöverblad eller en sälgkvist, för min promenad är inte slut förrän jag har gått ner till kaninhuset och sett till att lilla huskaninen får en liten godbit och en stunds skuttande i trädgården, där jag passar på att dra upp något litet ogräs eller bara njuter av att vara hemma.


Kommentarer
Postat av: Drumalex

Låter som en trevlig promenad. Jag promenerar aldrig. Antingen marscherar eller motionerar jag. Kanske ska ta upp lite gång också.

2009-09-07 @ 22:30:35
Postat av: razaha

Det låter ungefär som våra promenader, och jag ser därför våra vyer framför mig under tiden som jag läser.

2009-09-08 @ 07:21:07
URL: http://novellbloggen.blogspot.com
Postat av: Lotta Livets väv

Morgonstund har guld i mun. Så underbart skön din promenad är. Följer dig och känner dofter och ser.....nu när jag jobbar tar jag snabbvändan, den som går på asfalt och granne med bilar och avgaser, men tänka kan jag göra iaf och det är nog det som är det viktigaste med min lilla promenix på morgonkvisten.

Kram,ar

/LOtta

2009-09-09 @ 16:50:16
URL: http://livetsvav.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0