Livet med leran

 

Nej, jag tror inte den grå flugsnapparen räknas till sångfåglarna, men den håller ändå inte näbben. Sitter på den kala persikogrenen och tjirpar på sina flygfärdiga ungar.

 

 

 

 

Min vackra blåvinge överlevde inte vinterförvaring i källaren. Men vad gör det när jag har fått nya fjärilsblommor. ;)

 

Den grå flugsnapparen dödade min fuchsia. I rättvisans namn ska jag väl säga som det är, fuchsian dog för att fåglarna hade byggt bo i krukan så jag kunde ju inte fortsätta vattna.

 

I utbyte har jag fått en en fantastisk upplevelse när ungarna lämnade boet igår. Trots att ungarna är ute så håller fåglarna sig i närheten och föräldrarna fångar massor med mat av trädgårdens stora utbud av flygande insekter. Det är såna här dagar man är riktigt nöjd med att inte åka iväg på semestern. :))

 

 

 

Sommarens varmaste dag säger de att det var igår. Katten njöt och rullade sig i rabatten. 

 

 

 

Idag har den grå flugsnapparen lyckats övertyga sina ungar att lämna boet. Första flygturen 10 meter. Från blomkrukan på väggen där de kläcktes till den döda körsbärsstammen där mamma (?) satt och lockade.

 

 

I en grönskande sommarträdgård är väl en öppning i bladverket som ger nästan fri utsikt en fin ljusglimt. 

 

Fler ljusglimtar i Onsdagstema

 

 

Inte bara ovanligt denna sommar, faktiskt unikt. Det är första gången som jag behövt vattna landen. Och för att göra saken både ovanligare och bättre så kunde jag konstatera att myggen har blåst bort. :)

 

Fler ovanliga saker i veckans tisdagstema

 

På sommaren och semestern är det skönt att cykla i stället för att promenera. Man hinner så mycket längre med hjulens hjälp. 

 

Fler semesterbilder i måndagstema hos Helene.

 

Idag var vi en sväng till Hjo och passade då på att göra ett besök i Nillas trädgård som var en av tidningen Lands öppna trädgårdar i dag. 

 

En väldigt vacker och välskött villaträdgård. Mycket rosor, som ju står i full blom nu, men även mycket andra perenner som jag kände igen. Många kan man faktiskt hitta hemma hos mig också. Kanske inte namnsort, men arter som alunrot, riddarsporre, bergvallmo, fingerborgsblommor, pioner, betonika, blåbärsbuskar, persikoträd, funkia, schersmin, magnolia. Det är sånt som trivs i den skaraborgska myllan. 

 

Blev så till mig av de söta fågelbebisarna att jag inte lyckades ställa in kameran. Tyvärr blev ISO-talet för högt och bruset gör att det inte går att förstora bilderna. De två små bebisarna simmade en stund med sina föräldrar sedan hoppade de upp på mammas/pappas rygg och kröp in under vingarna. 

 

Och allt detta i dammen 10 meter från landsvägen! Inte behöver man ut i vildmarken för att få uppleva naturen. 

 

Efter att ha läst fjärilsboken och sedan googlat så är jag nästan säker på att det är en gulvingad fältmätare som jag sett.

 

 

Sen har jag letat lite efter den bruna besökaren också. Kanske kan det vara en slåttergräsfjäril?

 

 

 

En del odlar alunrot för de vackra bladens skull. Blommorna på den här sorten går dock inte av för hackor, börjar blomma i mitten av maj och stor fortfarande i full rosaröd blom i slutet av juli. 

   

 

 

Det är populärt att sitta och sola på trätrappen. Mest flugor, men de lockar inte fram kameran. Det gör däremot flicksländor och getingar. Snart kommer fjärilarna tillbaka och de brukar också gilla trätrapporna mellan blombesöken.

 

 

  

 

 

I år har blodfingerörten verkligen visat sig från sin bästa sida.

 

Mer färg hos 4U2

 

hos NatureFootstep

 

Jag önskar att jag kunde tycka lite bättre om den gula praktlysingen. Den är ju så otroligt fin och den växer så bra!  Men fast den är så fin så gillar jag den inte helhjärtat. Den växer för bra, nu måste jag ut och gräva bort hälften i år igen för att den inte ska ta över. 

 

Ibland önskar jag att jag inte hade valt praktlysingen som en tillfällig lösning för att skapa en kant mellan gräsmattan och slänten. Tanken var att det här "ogräset" skulle få stå tills vi kom på, eller fick tid, att göra en bättre lösning. Men varje sommar när det blommar så blir man ju så överväldigad av hur vacker den är att man ändå inte kan förmå sig att gräva bort allt. I fem år har jag hållt på och tuktat baksidan av den tillfälliga blomsterhäcken. Framsidan sköter gräsklipparen så bra.

 

Jag önskar jag kunde visa hur baksidan ser ut. Men vänta, det kan jag ju... 

 

 

Kanske ska man låta det vackra eländet ta över? Men alla gula krokuslökar då? Och gulsipporna? Jag önskar att jag kunde hitta och rädda de raringarna innan jag släpper taget om praktlysingen.

 

Fler önskemål i veckans tisdagstema 

 

Familjen sädesärla har mycket att stå i nu. Två ungar har kommit ut ur boet och mamma och pappa har fullt sjå att visa dem var de kan hitta mat och var de kan hålla till och var de inte ska hålla till. Mycket snack och flygande är det.

 

I över en månad har magnolian  haft utslagna blommor. Nu har sista knoppen slagit ut och sedan är det bara "kottar" kvar. I år har busken verkligen överträffat mina förväntningar.

 

När vi köpte busken fick vi rådet att placera den skuggit. Efter att den fört en tynande tillvaro i några år så plockade vi fram den och lät den stå i solen och nu tackar den verkligen. Faktum är att jag tror att den står på den allra soligaste platsen i hela trädgården och den trivs verkligen. Den har växt och tätnat och i år har den blommat med säkert ett 30-tal blommor i över en månads tid. 

 

 

Några fler bilder från gårdagens familjeträff i trädgården.