Hundraåringen

Jonas Jonassons roman Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, boken som alla har läst har till slut kommit även till mig.

Beskriver den som en blandning av historielektion och buskis men (tack och lov) utan slag under bältet.

Rolig, ja. Spännande, nej. Annorlunda, nja på sätt och vis, jag menar det är ju sällan en vital åldring får spela en sådan huvudroll i en bok. Fascinerande hur författaren lyckas placera ut hundraåringens liv genom så många av seklets stora historiska händelser. Kul grepp och absolut läsvärd.

Kafka på stranden

av Haruki Murakami.

Annorlunda roman som är en slags fantasy-historia för vuxna. Kafka och Nakata rör sig parallellt i gränslandet mellan två världar. Deras öden hänger samman men riktigt hur och varför får man aldrig veta.

Många lösa trådändar att fortsätta fundera kring.

Att historien utspelar sig i Japan är uttalat men ändå känns miljöer och dialoger ganska västerländska. Inte ens fantasy-känslan känns speciellt asiatisk. Kanske det är förklaringen till den känsla av besvikelse som blev kvar när boken var utläst.



Okända väsen

en historisk roman av Tracy Chevalier.

Hennes berättelse utspelar sig i 1800-talets sydengland när naturvetenskapen fått upp ögonen för fossiler och bygger på fakta om Mary Annings liv som fossiljägare i Lime Regis. Det är inte bara en berättelse om stenar och förstenade urtidsdjur utan också en intressant iakttagelse av könsroller och förminskandet av kvinnors upptäckter och kunskaper.

Läsvärd!

Den förtrollade staden

av Milton Hatoum är en svårläst kortroman som handlar om Armintos livslånga kärlek till den föräldralösa indianflickan Dinaura. Berättelsen tar sig fram från rikedom till fattigdom, från ungdom till ålderdom, från stolthet till desperation. Deras oskyldiga möten i barndomen leder fram till det verkliga mötet natten innan Dinaura försvinner. Hon finns inte någonstans och Arminto letar resten av sitt liv efter hennes spår.

Boken ingår i en serie om myter och Dinauras försvinnande ska tolkas med myten om Eldorado, den förtrollade staden på Amazonflodens botten. Myten om en parallellvärld under vatten fanns redan i den sydamerikanska mytologin.




Kvinnan som var en fyr

Viveka Lärn är i en berättarklass för sig. Här läser hon själv Kvinnan som var en fyr. Mästerligt, underhållande och inlevelsefullt.

Cecilia, medelålders kvinna som aldrig har älskat, hon har bara kunnat försätta sig i ett förälskat tillstånd vid alla hundratals romanser som hon har hunnit med. Nu möter hon den äldre Gabriel - som påstår att de hör ihop.

Berättelsen rör sig framåt i ett stillsamt tempo och Cecilias personlighet kan spåras tillbaka till uppväxten och föräldrarnas välmenande omsorger.

Jag blir sällan förvånad av bokslut. Även om jag inte kan lista ut exakt vad som kommer hända så brukar upplösningen ändå inte överraska. Den här romanen förstod jag hur den skulle sluta när den närmade sig slutet, men jag är ändå imponerad av Lärns skicklighet att knyta ihop alla trådar till slut.

Rekommenderas! Här kan man välja att låta sig underhållas eller själv leta efter djupet som finns under ytan.


Begynnande blint


Nu behöver jag inte drömma mardrömmar om att behöva erkänna för bibblan att jag slarvat bort deras bok och jag behöver inte heller sörja över de pengar jag skulle varit tvingad att betala i ersättning för CD-boxen.

Tre gånger har jag varit ute i lillebilen och letat. I facken, i baksätet under sätena - men ingen CD-box. En dag låg boxen på köksbordet, mannen i huset hade slängt ett öga in i lilla bilen genom sidorutan och sett en biblioteksbok ligga där...

Jag ska till optikern nästa vecka. Jag tänker be dem undersöka väldigt noga om det kan vara så att jag har blivit blind. Har hört, och vet vad begreppet begynnande flint betyder. Undrar om det finns begynnande blint?

Vad jag tyckte om romanen har jag skrivit här.


Karlstad zoologiska

av Hanna Hellquist

Blir ödmjukt häpen över Hellquists självbiografiska roman Karlstad zoologiska. Den snälla, undflyende mamman, den djärve äventyrslystne pappan beskrivs i bokens korta, faktiskt självstående kapitel. Varje kapitel utgår från ett av alla djur som passerade revy under Hellquists uppväxt.

Det som undergräver förtroendet för historien är alla de minnen från treårsåldern som Hanna tycks ha. För även om konstiga djur och ovanliga händelser sätter sina spår, så ät det inte troligt att de kan återberättas ur minnet så som görs i boken. Känslan är att Hanna var tre år under en period av tre-fyra år.

Jag gillade boken, därför att den är så annorlunda. Trots sin enkelhet beskriver den ändå en komplicerad känslomässig uppväxt och även om den inte griper tag så berör boken i alla fall.



Drömmaren och sorgen

Jag har slarvat bort en låne-CD. Eller så har jag lämnat tillbaka den men det har inte registrerats.

Drömmaren och sorgen var i alla fall inte värd att behålla, det kan jag intyga. Eva-Marie Liffners bok är rörig och plottrig och jag får inte riktigt ihop de olika delarna. Bitvis i romanen fångas jag ändå av stämningen som är suggestiv och ödesmättad. Arkitekt Wahlman portätteras fängslande men Blanche och Lo är bara ytliga figurer som jag inte tycker får sin rätta plats i berättelsen.

Processen

av Franz Kafka

Intressant klassiker, som är läsvärd om inte annat för den annorlunda historien. Josef K blir anklagad, men får inte veta för vad. Hans i rutiner inrutade liv löses långsamt upp och han går sakta sitt öde till mötes.





Herr Arnes penningar

Selma Lagerlöf är en favoritförfattare, men kortromanen Herr Arnes penningar är inte favoritboken.

Till råga på allt lyssnade jag på historien uppläst av Stig Torstensson, vilket inte lyfte berättelsen utan tvärtom. Tristare röst att läsa får man leta efter. Men man kan ju vända på det och tänka att det lät ju faktiskt ganska roligt med spända stämband och underliga betoningar.

Behållningen är nog de härliga namnen på huvudpersonerna; Torarinn och Elsalill.


Den stygga flickans rackartyg

av Mario Vargas Llosa. En roman om omöjlig kärlek. Eller en roman om människors drivkrafter (alt avsaknad av drivkrafter). Eller som de som förstår sig på sådant säger, en förevändning för författaren att få uttrycka sina åsikter om Perus gerilla, hippies och andra sociala grupperingar.

Vargas Llosa är suverän på att skildra miljöer. Jag tycker också han har förmåga att tränga djupt in i människans innersta, även om denna boks huvudpersoner kanske var lite väl karaktäristiska. Den politiska delen av boken glömde jag lägga på minnet.

Lifsens rot

klassiska svenska kvinnoförfattare finns ett helt bibliotek på CD. Lätt att låta gå i bilen och konsumera den ena efter den andra. Sara Lidman läser själv sin Lifsens rot på sjungande norrländska och om historien är ganska tung och mäktig så är Lidmans röst en underbar upplevelse. 

Rönnogs förebild är Lidmans mamma, stark och självständig kvinna fången i en kuvad miljö. Kvinnans svårigheter att ta sig ur sin underlägsna roll i samhället och familjen. Historien lyfter också fram den kvinnliga sexualiteten och skammen och fördomarna runt den kvinna som inte viker ner blicken som sig bör.

Vreden finns där hela tiden, över /andra kvinnor, fadern, maken och svärföräldrarna, över männen. Varför är det alltid männen som ska gå på mejeristämma när skörden bärgats av kvinnorna? Varför passar mejerskorna upp på männen under mejeristämman, när gubbarna inte kan ett dugg om mejeriverksamheten men mejerskorna kan allt? Borde det inte vara mejerskorna som fattar besluten på stämman?

Molnfri bombnatt

av Vibeke Olsson
 
är en berättelse om vardagen under andra världskriget sett ur en ung tysk kvinnas perspektiv. 
En fantastiskt inlevelsefull skildring som gör det en aning förståeligt att goda och rättfärdiga människor kunde leva och överleva kriget.
 
Boken rättfärdigar inte på något sätt den tyska befolkningens beteende, men ger ändå en mycket tankvärd bild av hur lätt det är att bli duperad av samhällsstrukturer och hur normala och godhjärtade människor kan hamna "på fel sida".

Afrikanen

av Le Clézio. Inte årets nobelpristagare men förra.

Först lyssnade jag på ljudboken sedan läste jag den på originalspråket. Ett sätt att friska upp minnet av skolfranskan.

Självbiografiskt om Le Clézios uppväxt i Afrika men framför allt ett porträtt av hans far, som efter att ha verkat som läkare i Afrika hela sitt yrkesverksamma liv hade blivit afrikan i själ och hjärta.

Relationen till fadern var komplicerad och Le Clézio funderar både över vad som fick fadern att bli den person han var och hur faderns disciplin och stränga uppfostran formade barnens uppväxt. Framför allt genomsyras bägge deras liv av Afrika.











Världen öppnas

Vi skulle läsa biografier i läsecirkeln och jag valde Simon De Beavoirs självbiografi, Världen öppnas. Tänkte att det skulle vara intressant att läsa om denna spännande kvinnas liv och öden. 

Läste och somnade, gäsp. Fy sjutton vad tråkigt, och jag måste erkänna att jag bara läste första halvan innan jag gav upp.

Vad den handlade om? Det fanns ingen handling, bara en massa namn, platser och nästan tonårsliknande dagbokspladder. Fy så trist.

På tunn is

Faktiskt låg det en tunn, tunn isskorpa på dammen jag åkte förbi i morse. Men - peppar, peppar - i skogens skydd har vi sluppit nattfrosten hos oss ännu.

På tunn is, heter den självbiografiska bok som Jenny Diski skrivit, med undertiteln: en resa till Antarktis. Hon berättar om den uppväxt som format henne. Ständiga bråk i hemmet och eländiga förhållanden ledde till skolk, fosterhemsplaceringar och sedan långa vistelser på psykavdelningen. 

Hon analyserar sitt beteende och ser behovet av att slippa väntan på det hemska som hon alltid visste ändå skulle komma och att missbruka och provocera blev utvägen för att slippa den påfrestande väntan. Hennes bästa stunder i livet identifierade hon tidigt som tiden då ingenting hände, då hon låg nerbäddad på psyket. Den sterila sjukhusmiljön blev hennes trygghet.

Det är med den bakgrunden Diski får den fixa idén att hon måste åka till Antarktis, den vitaste och sterilaste platsen på jorden måste ju vara som gjord för just henne.


Och solen har sin gång

är min senaste klassikerkonsumtion. Det blir inte varannan, men det blir någon emellanåt. Ernest Hemingways Och solen har sin gång lyssnade jag på i bilen. Utmärkt uppläsning av Stefan Sauk som ger huvudpersonerna karaktär. Jake Barnes , Robert Cohn och Mike har alla sin relation till den vackra lady Brett Ashley och som det ofta är i verkliga livet så händer det massor samtidigt som det inte händer någonting.

Tycka vad man vill om tjurfäktningar men Hemingways detaljerade och fascinerande beskrivning av Pamplonas fiesta på 40-talet är så häftig att man upptäcker en känsla av att det skulle varit häftigt att vara med och se.

Både miljö- och personskildringen är fantastisk och jag tror att jag måste läsa om Den gamle och havet, för vad jag minns var den dööö-tråkig då det begav sig. Jag har en känsla av att jag skulle tycka annorlunda idag.


Bär ditt barn som den sista droppen vatten

blev min första roman av Björn Ranelid.

Åh, den var jobbig. Korta meningar, konstiga metaforer, utan röd tråd, men ändå läsvärd för sitt innehåll. Ranelids ställningstagande, se barnen och upptäck varje individs unika möjlighet.

Jag gick direkt på nästa bok, Tusen kvinnor och en sorg. Blev glatt överraskad över att den var lättare att läsa. Vet inte riktigt varför, fortfarande alldeles för mycket korta meningar och fristående uttryck och stycken som inte riktigt passar in. Men tråden, om än ganska vag och luddig fanns där.

Mina vänner i bokcirkeln hade läst andra böcker av Ranelid under de senaste veckorna och det var kul att höra om dem. Det centrala i hans romaner är tydligt, han tar ställning för de svaga i samhället. Han målar gärna upp en utopisk miljö och relation som sedan går i kras. Trauman från barndomen kommer igen, anar författarens egna erfarenheter, miljön utspelar sig på Österlen eller i Stockholm och så verkar han lite fixerad av att ha med något om kungen i nästan varje bok.




Slumdog millionaire

av Vikas Swarup är en rolig och annorlunda uppbygd actionhistoria som också berättar om Indien och dem som lever i fattigdomen.

Ram har svarat rätt på alla frågor i det nya tv-programmet "Vem vill bli miljardär?" men innan programmet sänds blir Ram arresterad av polisen med motiveringen att en fattig pojke som aldrig gått i skolan måste ha fuskat för att kunna svara på alla frågorna.

En mystisk, kvinnlig advokat dyker upp vid förhören och när hon intervjuar Ram utifrån de frågor som ställdes under tävlingen beskriver han hela sitt liv för henne och förklarar på samma gång hur slumpen kunde göra att han faktiskt kunde svaren på nästan alla frågor.


Pilotens hustru

Pilotens hustru av Anita Shreve är en historia om kvinnan som upptäcker att hennes man har levt dubbelliv.

Lite förutsägbart, men ändå en ganska bra bok som porträtterar huvudpersonen på ett trovärdigt sätt.










Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0