Livet med leran

Svartmesen ser ut som en liten, blek talgoxe, men saknar randen på bröstet. Enklast att känna igen den är om man får se nacken, för där har svartmesen en tydligt vit rand.
 

Två domherrar med klarröda bröst och nedanför en domherrsfru med sin vackra nästan gammelrosa färg. Domherrarna är skygga och håller sig i skogen så länge det finns föda. Men i slutet av vintern dyker de upp vid fågelborden och äter gärna solrosfrön.

 

 

Den tuffaste av de små. Blåmesen är inte rädd av sig, sitter kvar längst om någon varnar och kommer först tillbaka när faran är över.

Den söta lilla nötväckan brukar man ofta se på trädstammar där den klättrar både uppåt och neråt. Jag tror att den letar efter insekter, men solrosfrön ingår alldeles uppenbart också i dieten.

Jag har så många mysiga fågelbilder nu så jag skapade en egen kategori för dem och (b)loggar dem jag fångat med kameran. Blir spännande att se hur många olika arter som inte bara flyger förbi utan stannar till så länge så att jag hinner ta en bild. 

Först i serien blir entitan. Kännetecken, saknar det vita på vingarna, inte lika vita kinder och mindre haklapp än talltitan. I ärlighetens namn så vet jag inte om det är en entita eller en talltita på bilden, men jag tycker nog att det är ganska jämngråa vingar och därför kallar jag den för entita.

är en stooor fågel och ska därför ha en stooor bild.

Jag har modifierat min blogg så att jag kan lägga in större bilder och nötskrikan blir först ut i bredbild.

---