Det var länge sedan jag såg en nötskrika så nära att jag kunde få med den på bild. För tillfället har vi tre stycken som brukar komma och proviantera i trädgården. Det är en ganska skygg fågel som snabbt flyger undan om man närmar sig. Men de är lätta att få syn på - iögonfallande stora som de är.
En liten grönsiska kom på fint besök i kväll. Smaskade väl på björkfnös som samlas i stödmuren, eller så var det insekter som lockade, det finns det ju också gott om.
Jag har sett trädkryparen då och då, men den är snabb och jag har inte lyckats få den att fastna på minneskortet. Tragiskt att jag hittade den död nedanför fönstret. Tydligen för rent, trots att jag inte putsat på läääänge.
Taltrasten smyger omkring på gräsmattan, lägger huvudet på sned och lyssnar efter mask.
Den är skygg och det går inte att smyga sig på den. Självklart inte, kan den höra en mask i jorden så kan den väl höra en människas steg på mils avstånd.
Jag som alltid har funderat på varför den heter grönfink, när den mest är grågul. Det är första gången jag skådar pippin i sommardräkt, därför har jag inte förstått sambandet förut. :D
Jag har ju fortsatt lägga mat i fågelbordet även i vår. Det är så trevligt när vinterfåglarna kommer på besök. Idag var t ex stenknäcken här och smaskade på solrosfrön.
Ett par svartvita flugsnappare kurtiserar i sälgarna i hörnet av trädgården. De har varit och kikat på den nyuppsatta fågelholken. Nu håller jag mig på avstånd och håller tummarna så kanske de flyttar in.
Det är riktigt tuffa fåglar fast de är så små. Den här gynnaren jagade bort en trädkrypare (i och för sig också en liten fågel...) från sälgstammen igår, sedan satte han sig i fläderbusken och putsade fjädrarna.
Jag är inte helt säker på vad det är för fågel som stannade ett ögonblick i trädgården idag. Den satt bara en sekund och jag hann aldrig se den annat än genom kameran. Jag tror det är en steglits, med tanke på det gula som skymtar på vingen.
Bofinken har varit här ett tag. Han har sjungit för mig ett par veckor. Men han vill inte vara med på bild, han sitter antingen för mörkt eller för långt bort...
Idag snöade det igen och fåglarna kom tillbaka och sökte mat vid fågelbordet. Den här hackspetten såg inte riktigt frisk ut, ordentligt uppburrad och ena vingen på sniskan. Hon flög i alla fall fram ett par gånger och åt ordentligt av talgbollen så kanske kan hon klara sig.
Att det är en hona, ser man på att fågeln inte har någon röd fläck i nacken.
Ett enda besök (som jag sett) av stjärtmesen. Den är ju så otroligt söt med sitt snövita huvud och sina långa stjärtfjädrar. Hoppas den kommer tillbaka nästa år.
Stenknäcken går inte att ta fel på, näbben är jättestor och kan säkert knäcka sten om det skulle behövas. En skygg fågel som kommer på besök någon gång emellanåt.
Hur ser man skillnad på en pilfink och en gråsparv? Jag vet bara att pilfinken INTE har grått på huvudet. Jag tror att det bara är pilfinken som har svart fläck på kinden också.
Grönfinkarna kommer ofta i stora flockar till fågelbordet och de sitter inte stilla. Tills jag får en möjlighet att fokusera skärpan på en grönfink får denna bild duga. Det mörka ögat och den klargula kanten på vingen syns tydligt i alla fall.
Vissa år kommer grönsiskorna i stora flockar, men i år har bara några enstaka visat sig vid fågelbordet. Hoppas det beror på att det finns mer mat någon annan stans.
Koltrasten har det jobbigt att klara vintern när snön ligger djup. Hoppas verkligen att mina solrosfrön är energirika nog åt denna vackra fågel. Jag vill så gärna höra honom sjunga i en grantopp i början av april.
