Livet med leran

Fler än jag trivdes med vintervädret idag. Lilla ninen skuttade långt ut i trädgården och sprang runt i cirklar och ville gärna hälsa (och något mera...?) på mina stickade vantar. Lilla ninen roade sig under en berberisbuske medan jag lite trevande påbörjade årets beskärning av fruktträden. Så plötsligt for han som en raket hem till sin lilla stuga igen. Raketfart för en liten nin är snabbare än blixten och jag kikade runt för att se vad som hade skrämt honom. Såg inget förrän jag var framme vid hans stuga och i ögonvrån upptäckte en svart prick på himlen.

Jojomensan där var faran, ur lilla ninens synvinkel, för i mina ögon var ormvråken så långt bort att han aldrig hade kunnat utgöra någon verklig risk. En kanins instinkter väger dock tungt mot en människas väl avvägda riskkalkyl.