Livet med leran

långt nere vid Hornborgasjön idag. Det måste ju ses som ett vårtecken om något. På lite närmare håll har jag sett de första krokusbladen kika fram.


Rapporter i tidningar där någon hittat en blåsippa intill sin husvägg eller en lärka som drillar i början av mars ger jag inte mycket för. Det ger inte mig någon stämning. Kanske är jag avundsjuk för att jag inte var först... När jag läser sådant tänker jag att våren kommer ju enligt almanackan vare sig det är snö eller tö och det kan aldrig bli säkrare än så. Ändå så blir man så glad när man själv upptäcker den första blåsippan, snödroppsruggarna, den första tranan, videkissar, till och med hasselhängena kan ge vårkänslor.

Tur man inte är allergisk, eller inte låtsas om det i alla fall, för nu dröjer det inte länge innan pollenrapporterna duggar tätare än vårtecknen i lokalblaskan.