Livet med leran

Rupert Isaacson berättar om hur de kämpat för och med sin autistiske son Rowan.

Rupert upptäcker en dag att hans autistiske son Rowan verkar kunna kommunicera med grannens dominanta och istadiga häst. Han beslutar sig för att rida med pojken och märker en tydlig förbättring i Rowans språk och kommunikation så fort de sitter på hästryggen.

Föräldrarna som är vana resenärer i andra kulturer, har flera gånger fått bevittna healing både på människor och på djur. De bestämmer sig för att ta med Rowan till Mongoliet för att träffa schamanerna som återigen kan verka i landet. För att komma till schamanerna måste de rida genom vildmark på inhemska mongoliska hästar.

Resan botar inte Rowan, men under de många veckor de är ute på sitt äventyr, ser de många tecken på förbättrad koncentration och kommunikation.

Hyperaktiviteten och skräck-/vredesutbrotten som var en del av Rowans symptom berodde på överaktivitet i hjärnan. Rowans reaktioner på den stressen var att skrika och slå omkring sig. En del i läkeprocessen handlade om att bryta reaktionsmönstret, genom trygghet och rutiner kan barnet faktiskt lära sig att hantera känslorna och bryta sitt aggressiva och ibland självskadande beteende. 

Isaacson hävdar inte att autismen kan botas med healing, men framhåller på ett mycket personligt och övertygande sätt att autism faktiskt inte behöver eller ens bör "botas". En person med autism som lär sig kommunicera har ett mycket rikt liv och har tillgång till "världar" som andra inte kan uppfatta.