Livet med leran

Jag har slarvat bort en låne-CD. Eller så har jag lämnat tillbaka den men det har inte registrerats.

Drömmaren och sorgen var i alla fall inte värd att behålla, det kan jag intyga. Eva-Marie Liffners bok är rörig och plottrig och jag får inte riktigt ihop de olika delarna. Bitvis i romanen fångas jag ändå av stämningen som är suggestiv och ödesmättad. Arkitekt Wahlman portätteras fängslande men Blanche och Lo är bara ytliga figurer som jag inte tycker får sin rätta plats i berättelsen.