Livet med leran

Nu har katten blivit frisk. Förstod nog inte hur sjuk han var när vi tog hand om honom, trodde han var så mild och lugn. Han är fortfarande stillsam och mild till sinnet, men nu när kattsnuvan har slutat rinna ur näsa och ögon så har i stället nyfikenheten brutit ut och han följer med runt i huset och kikar in i skrymslen och vrår. Kelsjukan har han kvar som tidigare! Allra helst vill han ligga i knät och bli klappad, klappad och klappad.

Den lilla hängande tippen på högerörat är sviten från när han lämnade värmen efter en månad i vår vård och gick ut på fyra dagars äventyr i 15 graders kyla. Kattsnuvan kunde inte hålla honom inne. 

Sårskorpan i vänsterörat är från senaste "långpromenaden" förra veckan. Det är inte bara den sårskorpan, hela skallen är full med sårskorpor. Det finns någon där ute som utmanar om reviret tror jag. Mildheten som han visar inomhus verkar katten lämna inomhus när han går ut.