Igelkottens elegans
av Muriel Barberry är en roman som handlar om hur en människa lever sig in i den roll som förväntas av henne i stället för att vara sig själv.
Renée är portvakterskan som inte vågar visa sitt konst- och litteraturintresse för de boende i huset. Hon gömmer sig i sin lägenhet och läser, lyssnar på musik och ser på film. När hon möter någon av de välbeställda personerna i huset så är hon mån om att leva upp till schablonbilden av en portvaktsfru, tyst, surmulen, obildad och butter.
Paloma, en tolvårig flicka, som bor i huset har också problem med att hitta sin plats i världen. Hon är ovanligt intelligent och har inget gemensamt med vare sig skolkamrater eller familjemedlemmarna.
När Kakuro flyttar in i huset genomskådar han de båda direkt och lirkar naturligtvis fram deras verkliga personligheter. Det sitter hårt inne, men när ingen annan är i närheten vågar de till slut vara sig själva i varandras sällskap.
Slutet är typiskt franskt, men ändå faktiskt oväntat. Självklart hade jag inte väntat mig en filmkyss "och så levde de lyckliga i alla sina dagar...", men detta slutet överraskade faktiskt.
Så läs boken och fundera lite på livets mening. ;) Det kan det vara värt.
Vad kul att du skriver ner om olika böcker :) så har man lite förslag på vad man kan läsa framöver när man inte vet vad man ska låna Kram Suss
