Spinnsidan
av Marianne Cederwall är den tredje fristående boken som handlar om två damer eller ska man kalla dem häxor, Mirjam och Hervor.
Den ena damen får en syn i början av romanen som pekar på tre allvarliga händelser som ska inträffa under deras närmaste framtid. Naturligtvis slår hennes förutsägelser in, ett barn som behöver hjälp, en man som måste frigöra sig från en despotisk fru och så en broder som lämnas av sin undergivna fru.
Den andra damen kämpar med att hitta sina häxkrafter och koncentrerar sig på att försöka lära sig att se människors aura. Till slut kommer hon på knepet; att titta lite snett bredvid personen och fokusera på bakgrunden.
Det är inte något actiondrama, vilket tilltalar mig, trots att händelseförloppet slutar i ond bråd död. Stämningen i romanen är lättsam och berättelsen rör sig framåt i sakta mak. Spänningen är dock obefintlig även om det i vissa partier i boken nog är meningen av uppfattas som lite och spänningsframkallande.
Varför romanen kallas Spinnsidan förstår jag inte riktigt även om förklaringen står i ett stycke i boken. Spinnsidan är benämningen på den sida där kvinnorna satt i kyrkan förr i tiden. På något vis ska det väl spegla att händelserna utgår från och kvinnorna, men kopplingen är inte självklar för mig.
Jag skulle nog aldrig ha kommit på att läsa boken om jag inte hade fått den. Det var trevlig och lättsam läsning även om innehållet i alla fall snuddade vid lite allvarliga ämnen. Det kan mycket väl tänkas att jag tar mig an de två föregående böckerna under semestern.
Det är visserligen en fristående roman men jag lyssnade på Svinhugg och Svartvintern förra året och undrar om man förstår dessa två kvinnor utan att ha läst eller lyssnat på de första två.
Kunde inte bärga mig när Spinnsidan kom ut och inte bara för att få veta vad de två har för sig nu utan för att få lyssna på de underbara uppläsarna som pratar dialekt. Så underbart som helst.
Ge mig mera, säger jag bara och hoppas att det kommer en fjärde bok en vacker dag :D
Ha en trevlig vecka.
