Livet med leran

Ginsten köptes in som krukplanta förra sommaren. På hösten åkte den ner i rabatten och trots all snö under vintern har den klarat sig bra och blommade fint om än inte särskilt ymnigt.

Hoppas den klarar nästa flytt lika bra, för när den blommade upptäckte jag att den var gul/röd och den passade inte alls speciellt bra i slänten där det samtidigt blommade i rosa och blåviolett... Så om jag bara hittar en annan ledig plätt där den kan få bre ut sina sirliga kvistar så blir det nog flytt igen i höst.

Wulfenia carinthiaca har frodiga gröna bladrosetter som breder ut sig ganska snabbt. Det är enkelt att flytta de små sidorosetterna och få en snabbare marktäckning på det viset. De blålila blommorna har ganska kort blomning så det är bladverket som är det väsentliga tycker jag.

Trift är egentligen en havsstrandsväxt. Jag fick tipset att salta lite runt blomman och kanske är det bara det som fattas...

Tolvgudablomman (Dodecatheon pulchellum) är en mycket liten, lila perenn som inte fyller men förgyller rabatten. Nu när den har etablerat sig under några år är det dags att försöka dela plantorna och se om det inte går att bli lite mer fyllig.

En fylld marktäckande näva (Geranium himalayense) som snart växer i varenda rabatt, för den är så söt och den är så tacksam. När den börjar bli lite skranglig och utblommad så klipper jag in den och så kommer den igen med en ny nästan lika stor blomning igen i augusti. En verklig toppenperenn.

Irisen växer glatt och frodigt. Får den bara sol på rötterna på våren så blommar den villigt. Den blommar inte så länge men stjälkarna är fina även när de har vissnat tycker jag. Bladen är dekorativa hela sommaren. Det enda som är besvärligt med den är att det är väldigt svårt att rensa bort ogräs som har fastnat mellan rötterna.

Antar att det är någon forma av iris germanica men vet inte säkert - det är svårt att artbestämma på webben.

Berberis (Berberis vulgaris) kanske ska uttalas berbe-ris pga alla taggar. Men på våren och försommaren skulla man vilja säga berbe-ros, för så vackra och väldoftande är de små ljusgula blommorna som klär in varenda kvist på busken.

Syren, försommarens doftexplosion. Vi har vita, vanliga och mörklila varianter hos oss.

Den stora syrenhäcken har vi vårdat fram från nästan kvävda små plantor som de som ägde fastigheten på 80-talet hade planterat. När vi hittade syrener i det höga gräset i närheten av tomtgränsen så bestämde vi oss för att fullfölja våra föregångares tanke att låta det bli en syrenhäck i tomtgränsen. Vi rensade bort allt gräs längs den ca 75 meter långa planteringen och jobbade i flera år med att hålla jorden kring de små "kvistbuskarna" öppen. Men sen tog det fart! Numera får vi klippa ner och klippa in i stället för att vårda tillväxten. Synd bara att solen kommer från grannens håll, så det är mest han som får njuta av syrenblommorna.

Blåflox (Phlox divaricata) doftar som flox ska dofta - underbart. Namnet beror säkert på att de vita blommorna faktiskt skiftar lite grand i blått, syns särskild i knopparna.

Det är svårt att hitta den perfekta platsen för blåfloxen, den växer lite spretigt. Tillsammans med den rödbladiga alunroten har jag hittat en perfekt kombination. Jag letar efter flera, för den här blomman vill man ha mycket av.

Gulltörel (Euphorbia polycroma) är ganska ny för mig, har haft den i några år bara. Den har gula blommor som nästan är en förlängning av bladverket. Sedan mognar blommorna, eller fröna är det väl, och mörknar till orange. Den står sig därför hela sommaren i rabatten. En mycket tacksam växt som fyller ut bra där man vill ha de gula nyanserna.

Gul nunneört (Pseudofumaria lutea) är en skir och söt liten växt att älska i trädgården. Den är lite sen i starten men när den väl hare satt igång sina blommor i slutet av maj, så håller den på hela sommaren. Den sprider sig lätt, men är lika lätt att rensa bort om den kommer upp på fel ställe så det är inget problem alls. Nästan som en fänrikshjärta fast mycket mycket mindre.

Aubretian måste vara min enda överlevande flopp. Den trivs verkligen inte och hånar med någon enstaka liten blomma. Den ska ju blomma med en kaskad av blommor och den ska välla ut över kanter och murar. Men jag har ännu inte provat den överallt. Kanske ska jag slänga en reva i stenmuren och se om det är där den vill vara - utan vare sig jord eller tillsyn...

Revsuga (Aljuga reptans) köpte jag för att få en marktäckare till den branta norrslänten. Den vanliga har etablerat sig och sprider sig hyfsat, men inte så fort som jag befarade... Den rödbladiga, med vita kanter på bladen, är en känsligare sort. Den skickar ut några revor, men det verkar som om den bara övervintrar under i timjanstäcket - för det är bara mitt bland backtimjan som jag fortfarande kan hitta några plantor av den rödbladiga.

Den makalösa marktäckaren fann jag inte i revsugan, men titta på de söta små gubbarna som gömmer sig i varje liten blomma. Hur söta är inte de?

Rhododendron ska inte odlas i kalkrik lerjord, det vet varenda kotte. Ändå verkar mina två rhododendronbuskar trivas rätt hyfsat. Den stora lila parkrhododendron har vuxit upp till två meters höjd under drygt 15 år och är fortfarande grön och ganska tät, behöver nog snart tuktas lite grand. Den lilla rosa "Rhododendron Linda" som blommar först med vackra klart rosa klockor har också väldigt fina blad, nyutslagna är de nästan bruna för att sedan övergå till en ljusgrön nyans.

Vissa år blommar buskarna rikligt och maffigt, andra år lite mer sparsamt, men hittills har blomningen aldrig uteblivit.

Mandelblomma (saxifraga granulata) har med vinden och egen vilja nästlat sig in i nästan varenda rabatt i trädgården. Jag har inte hjärta att ta bort den, för den är ju så vacker. Varje år tänker jag att när den har blommat över ska den bort, men när den sedan har blommat över så syns den ju knappt och då glömmer jag att ta bort den. Nästa vår så blir jag lika förvånad över alla mandelblommor som dyker upp över allt och känner att de får ju blomma i alla fall.

Det var kärlek vid första ögonkastet när jag såg Rosenbräckan (Saxifraga arendsii) för första gången. Den trivs väl inte så där över sig i skugga och lera, men den är tålig och blommar villigt varje år var jag än har placerat en liten tuva.

Treblad (Trillium grandiflorum) skulle utgöra en bas i mitt woodland, som inte blivit av. Om anledningen till att det inte blivit av ännu är att grannen sågade ner träden så "skogen" försvann eller om det är att mina skuggväxter inte riktigt vill ta sig, vet jag inte.  Det blir i alla fall inget woodland utan en matta av skuggälskande växter som t ex trebladet. Än så länge (5-6 år) har jag inte mer än tre stänglar av trebladet varje år. Ynkligt.... men de lever i alla fall och kanske hittar jag en bättre plats någon gång där de kan sätta fart och skjuta sidoskott.

Hjärtbergenia (Bergenia cordifolia) ska vara en villig marktäckare. Den trivs nog inget vidare i leran för den växer mycket sparsamt i sidled. Det gör inget för jag tycker bladverket är lite grovt och inte så jättevackert. Den står bra som solitär i rabatten också.

Mossflox (Phlox subulata) 'Candy Stripes' är en karamell som har varit med så länge vi har bott här, inköptes första våren. När trädgården modellerades om för 5 år sedan fick mossfloxen ny plats i den stora slänten och där trivs den alldeles utmärkt i söderläget.

Den inte bara ser vacker ut. Den doftar något alldeles underbart också. Precis som alla flox ska göra, oavsett höjd över marken.