Livet med leran

Stenbräcka - stod det på etiketten för många år sedan. Jag borde lära om för den heter visst egentligen skuggbräcka (saxifraga umbrium). Den är otroligt söt med sina skira rosa blomkvippor som växer upp ur varsin liten bladrosett. Rosetterna breder långsamt ut sig och fungerar som marktäckare så småningom.

Hos mig växer den dels som en matta under/runt den japanska fliklönnen, dels som små kuddar i rabatterna här och där. Lätt att dela. 

Min gula daglilja (Hemerocallis) är inte den klargula sorten, den går lite åt orange. Den blommar tidigare än de andra dagliljorna jag har i trädgården och den är en riktig solstråle i slänten där den står (eller halvligger för det mesta eftersom regnet så ofta tynger ner den).

Dagliljornas blommor vissnar efter en dag, men det kommer många knoppar på varje stängel så blomtiden kan vara i ett par tre veckor. Odlar man sedan flera sorter, så får man månader med dagliljor att glädjas åt.

Lupiner är väl vägkanternas moderna ogräs. Till trädgården behövs något mindre starkväxande som en röd regnbågslupin (Lupinus x regalis).

Det är faktiskt dotterns blomma, som hon hävdar att hon vill ta med sig när hon flyttar hemifrån någon gång i framtiden (till en lägenhet i N.Y...?) Ja, ja jag får väl se till att ta ett litet sidoskott och göra till mitt, för det är en underbar röd färg i rabatten under många veckor varje sommar.

Blågull, Jakobs stege, Kärlek (Polemonium careuleum) - kärt barn har många namn. Blågull dyker upp där den själv känner för det. Bladen som kan liknas vid små stegar, är fina. Det är ju blommorna också, men de höga stjälkarna lägger sig lätt ner och då brukar jag rensa bort dem även om det finns knoppar kvar.

Strandiris (Iris sibirica) växer i ruggar med meterhöga smala vassliknande blad. Den är inte lättplacerad och än så länge har min planta stått i en odlingslåda tills jag ska komma på var den kan komma att trivas och passa in. Den har stått där i tre år, men i sommar ska jag flytta den. Tror jag, kanske den kan passa ihop med praktlysingsståndet vid murkanten.

Jätteprästkragar (Leucanthemum x superbum) sprider sig väldigt gärna med frö. Det är inte bara i min trädgård de växer frodigt och glatt, grannarnas trädgårdar är också prydda med vita, stora blommor i midsommartid.

De är så härliga snittblommor som står sig nästan lika länge i en vas som i landet. Och när man skattar plantan på rakväxta blomstjälkar så kommer det snart nya skott och blomningen tar nästan aldrig slut.

Chokladblomman (Cosmos atrosanguineus) doftar faktiskt svagt av choklad. Färgen är också så underbar. Den överlever troligtvis inte en vinter, men den går bra att gräva upp och förvara i källaren som en annan pelargon. Eller så köper man en ny som står i blom redan i juni. Billigt med bara 79 kronor, att jämföra med 3 st chokladkakor som inte ens räcker tre dagar medan chokladblomman räcker hela sommaren och långt in på hösten. :D

Bollök eller allium. De verkar inte trivas så där jättebra hos mig, men några kommer troget upp varje vår i alla fall.

Magnolia sieboldii, en av de vackraste växterna på jorden. Makalöst vackra blommor men ack så kort tid, bara en dag sedan vissnar kanterna och den ljusrosa "kotten" blir brun.

Rosenprakttry (Weigela florida) är en liten buske som blommar länge med vackra rosa blommor. Ofta kommer en andra blomning på hösten, men då bara med spridda blommor - inte alls översållad som buden är i maj-juni.

Trädpionen har en veckas högtid varje år. De stora otroligt vackra blommorna slår ut i maj och står ett par dagar innan de doftande kronbladen ramlar av. Halva trädgården är parfymerad av trädpionens blommor när den slår ut.

Blommorna är ömtåliga och man vill inte ha regn under de dyrbara blomdagarna. Det får inte regna för mycket under knoppstadiet heller - då ruttnar knopparna.

Hängslöja (gypsophila repens) har hängt med i många, långa år. Både vita och rosa är skyarna som väller ut över rabattkantens stenar. Denna växt är det som kommer upp om man söker på låg brudslöja, en viss förvirring för mig som alltid har kallat den för hängslöja som det stod på etiketten en gång för länge sedan.

Något segt långrankigt ogräs brukar nästla sig in i bladkuddarna och egentligen borde de säkert planteras om för att slippa det tråkiga ogräset. Kanske ett jobb för sommaren?

Låg brudslöja (gypsophila) är jag osäker på vad den egentligen heter. Det stod brudslöja på etiketten när den köptes för kanske 15 år sedan, men den liknar inte alls det man får upp om man söker på låg brudslöja på internet.

Det är i alla fall en kuddbildande marktäckare med vackra vita blommor på våren/försommaren. I den kompakta lerjoden breder den inte ut sig speciellt snabbt. Det går dock lätt att dela på den och få flera små kuddar som blommar snällt varje år i alla fall. 

Bergklint (Centaurea montana) hade jag i någon rabatt för länge sedan. Numera har jag rensat bort dem och låter dem blomma som ogräs vid stenmuren och bredvid komposten i stället. Färgen är läckert blå och de blommar samtidigt med prästkragarna runt midsommar och det blir jättevackra och fylliga buketter med bergklint och prästkragar.

Paddskugga (trillium erectum) är en annan woodlandplanta som inte riktigt vill ta sig. Det är ganska lustigt att det brukar bli just tre blommor av både den röda paddskuggan och de vanliga vita trebladen varje sommar. Men skam den som ger sig - om tre(ttio) år kanske den har brett ut sig.

Paddskuggan kan också ge skugga åt andra varelser än paddor. ;)

Ett underbart litet ogräs är den spanska klockhyacinten (Hyacinthoides hispanica), som blommar i vitt, blått eller rosa. Den sprider sig lika lätt som vanliga scillor och får hållas efter lite grand. :) Men vilket kärt besvär det är att hålla efter så vackra blommor - det hinner bli många buketter innan de har blommat över.

Och trots att jag sliter och klipper bort nästan all bladväxt efter blomningen så blommar de så snällt nästa år igen.

Min första alunrot (Heuchera) var den rödbladiga med oansenliga vita blommor, långt innan den blev årets perenn och populär. ;) Nu när plantan har vuxit till sig och delats i många delar är blommorna inte oansenliga längre. De blommar som vita skyar på sensommaren.

Nästa alunrot blev en liten söt grön med namnet "firebird" som blommar med klarröda mjuka klockor. Den är blygsam och har inte kunnat delas ännu.
Men den rosaröda som jag fick för några år sedan, delar nästan sig själv och blomstänglarna är många, långa och fantastiska. Gör sig fantastiskt i grodperspektiv mot sommarens klarblå himmel. :)

Aklejor trivs bäst där de gror, sägs det. Jag förstår vad talesättet beror på. Inga aklejor blir så frodiga och höga som de som plötsligt står där i en rabatt. Jag flyttar någon aklejplanta någon gång ibland, men tar då en stor, stor lerkokla med runt rötterna och det brukar gå fint.

Kan man ha en favorit av aklejorna? Kanske den mörkröda, kanske en pastellakleja, kanske den himmelsblå, kanske den kritvita, kanske den rosa med vita kjolar, nej de är favoriter allihop!

Jag knipsar bort frökapslar och det kommer nya blommor nästan hela sommaren. Underbart.

Morgonstjärnan (Ornithogalum umbellatum) skiner bara i solsken. Skuggiga dagar drar den ihop sig och bådar sin tid.

Alla morgonstjärnor i min trädgård härstammar från en rugge blad som växte tätt, tätt när vi flyttade hit för 20 år sedan. På våren kom en eller två stjälkar med de vackra vita stjärnorna. Åh, vad jag var rädd att plantan skulle dö. Sedan hände det sig att jag bestämde mig att gräva om den rabatten där rariteten stod och då fick jag se... det var ju lökar! Så i stället för att flytta en dyrbar planta så petade jag ner lökar både här och där.

Gissa om jag fick tack! När morgonstjärnan fick luft mellan lökarna kom blommorna ur varje lök. Nu är jag inte alls rädd för att dra upp lökarna och glesa ur när det bildas ruggar. Jag vet ju att att de blommar bättre när lökarna sitter glest.

Lökar av aftonstjärna (Ornithogalum nutans) inhandlades på rea för några år sedan. En alldeles bedårande liten skönhet i gröngrå nyanser. Enligt den virutuella floran ska den kunna bli en halvmeter hög, men jag fick nog en dvärgplanta, eller så är det en speciellt framtagen trädgårdsvariant.