Potensgivarna :-)
handlar om två riktigt gamla systrar som blir lite betuttade i sin nya granne. Han är såå duktig och har de mest överdådiga växter i sina krukor i trädgården. Hemligheten visar sig vara sump från filtrerad kaffegök och systrarna blir vittne till att både katter och kaniner blir som tokiga när de har nosat ner i blomkrukorna. När de sedan vaktar grannens hus efter sommaren upptäcker de att han har en mjuk matta på badrumsgolvet. Tänk så bekvämt! Och de som fortfarande bara har utedass, tankarna kommer till dem att de kanske skulle sätta in en vattentoalett inne i sitt hus också. Det skulle ju göra livet lite enklare på gamla dar. Men hur ska de finansiera ett sådant dyrt projekt? Hmm, i de gamla tidningar som grannen har lämnat till systrarna ser de annonser för potensmedel och de får en idé...
En underbar och lättläst skrattfest!
Selma Lagerlöfs "Jerusalem"
Jag beslutade för ca ett år sedan att jag skulle läsa varannan klassiker. Det har kanske inte gått helt efter planerna men nu är i alla fall ytterligare en klassiker konsumerad. Selma Lagerlöfs Jerusalem ansågs naiv på sin tid (utgiven 1901-1902) men jag vill nog i stället säga att hon var otroligt modern. Det var en fantastisk läsupplevelse och även om det var lite gammaldags formuleringar så var det inga problem att få flyt i läsningen.
Romanen är i två delar. Den första delen handlar om hur väckelserörelsen kommer till Dalasocknen, där Ingmarsgården spelar en stor betydelse som normgivare och förebild. Den välmående gården har genom tiderna alltid haft en gudfruktig och rättskaffens Ingmar som herre och det är inte bara den egna gården har följt hans initiativ och beslut, utan hela bygden har sett Ingmarsgården som förebild. När berättelsen börjar har dock gårdens anseende satts på prov, då Stor-Ingmars fästmö har mördat deras nyfödda barn och därför sitter i fängelset. Stor-Ingmar får av sina förfäder kraft att hämta ut sin fästmö ur fängelset och förlåta henne. Han tvivlar och är orolig inför vad sockenborna ska tycka och tänka, men de följer som tidigare Ingmarsgårdens normer och ser storheten i hans agerande i stället för att fördöma. Gården blomstrar upp igen och en son hinner födas på gården innan Stor Ingmar dör i en olycka.
Den nya herren på gården visar sig vara en suput och som förskingrar sonens arv. För att Lill-Ingmar ska slippa det onda inflytandet låter storasystern honom växa upp hos skolmästarn tillsammans med dennes dotter Gertrud. Under uppväxten umgås de som bror och syster men till slut upptäcker de båda att det är kärlek de känner till varandra. Den unge Ingmar kan inte fria då han inte har en gård att erbjuda sitt hjärtas kärlek. Gertrud låter sig omvändas och går med i den nya väckelserörelsen som har kommit till byn.
I del två får vi följa Gertrud och de andra i rörelsen när de på uppmaning av Gud reser till Jerusalem för att där visa hur man kan leva i fred genom att alltid värna om varandra. Beskrivningen av Jerusalem känns realistisk och resenärernas förvåning när de får se en sliten, smutsig och trång stad är stor. De hade ju läst i bibeln om guld och gyllene gator där Kristus hade vandrat. Den lilla gruppen slår sig ner med likasinnade i ett hus i Jerusalem och börjar sitt liv som vårdare och värnare av andra utan ersättning.
Hemma i Dalarna har den unge Ingmar fått tillbaka sin fädernesgård genom att gifta sig med Barbro, vars far köpt gården på auktion. Äktenskapet är inte lyckligt och till slut kräver Barbro skilsmässa och begär att Ingmar ska åka till Jerusalem och hämta hem Gertrud för att hon ska få sinnesro. Hon kan inte leva med vetskapen att hon gått emellan två älskade.
Ingmar visar sig vara lika god och storsint som sina fäder. Hans resa till och vistelse i Jerusalem visar sig inte bara vara till gagn för honom själv, Gertrud och Barbro. Det tar många månader, men han lyckas till slut att styra så att medlemmarna i väckelserörelsen inser att de kan ta lön för sitt arbete och därmed få det både bättre ställt och ett större anseende i den religiösa huvudstaden.
Boken är väl värd att läsa för alla som tycker om att lära känna olika människoöden genom litteraturen. Det är också spännande att ta del av de lite mystiska händelser som knyter ihop historiens förlopp. Gud styr, säger bokens karaktärer men Selmas penna har allt ett finger med i spelet också.
Personligheterna som tecknas är vackra och storsinta och hela romanen andas tro på framtiden. Ett citat från boken visar hur Ingmar har fått förklarat en av hans stora livsfrågor:
"---det var allt besynnerligt att se där ute, att det inte fanns något kvar av all den härligheten, som vi har läst om. Det fanns inte någon kungaborg på Sion och inte något tempel på Moria, utan bara ett avgudahus. Och inte fanns det några kungar eller krigshövdingar eller krigsknektar och inte heller några överstepräster och tempeltjänare och ingen Guds ark med kerubim och serafim. Jag visste nog, att det skulle vara så, men jag kunde ändå inte låta bli att undra varför detta och så mycket annat, som hade varit stort och präktigt, hade blivit förstört. Jag tänkte, att om detta och allt annat, som människor hade uprättat på denna jorden, hade fått finnas kvar, så skulle den vara alldeles uppfylld av härlighet. För man ser vid varje steg, som man tar där ute, hur obeskrivligt grant där har varit. Men så kom jag att tänka på att om allt detta hade funnits kvar, så hade vi, som nu levde, ingenting att ta oss till, för då behövdes inte vårt arbete. Och det är en människas största lycka att få bygga upp vad hon själv behöver och visa vad hon duger till, och därför måste det gamla bort. Och så tyckte jag mig förstå varför Vår Herre låter riken falla och städer krossas och människoverk bortsopas som löv för vinden. Det får lov att vara så, för att människorna alltid ska ha något att bygga opp och få visa vad de förmår."
Selma Lagerlöf :-(
Jag har läst Selma Lagerlöf, en slags biografi om författaren och hennes litterära verk, skriven av Vivi Edström. 
Pust, stånk och stön!
Det var det tråkigaste jag varit med om. Antingen har jag läst för lite av och om vår nationalskald Selma, eller så var 85-åriga professor Edström lite väl pretentiös för mig. Smaka på ett urval av hennes ordval:
kongenial
anomali
illudera
ominösa
allusion
När jag hela tiden stötte på svåra och konstiga ord blev jag alldeles förtvivlad och började tvivla på mina språkkunskaper. I vanliga fall brukar jag förstå vad jag läser, men sammanhanget avslöjade sällan ordens betydelser i denna skrift. Nej, det blir tummen ner för Vivis bok.
Ska läsa Selmas egna böcker i stället. Börjar med Jerusalem som ligger på mitt nattygsbord.
Svärdet och spiran
Ken Follett blev känd när han skrev sina spionromaner. Han skriver i förordet till den här boken att tanken på en historisk roman om ett katedralbygge har varit i hans tankar sedan han först började skriva, men att han inte var mogen uppgiften förrän efter 10 års författande. Vilken självinsikt och vilket bra resultat det blev!Svärdet och spiran handlar om ett katedralbygge i 1100-talets England. Författarens intresse för vad som drev människorna att konstruera och bygga dessa fantastiska katedraler kanaliseras genom bokens huvudperson Tom Byggare. Tom drivs av en längtan att få bygga en katedral och efter långa vandringar, svält och umbäranden får han till sist uppdraget att bygga upp den nyss nerbrunna klosterkyrkan.
Historien skildrar inte bara Toms dröm utan är också en fascinerande skildring av olika människoöden, speciellt gripande är att läsa om de starka kvinnor som trots alla svårigheter bygger och formar sina egna liv. Det är också givande att ta del av motsättningarna och det politiska spelet som pågår inom och runt kyrkan under den här tiden.
En mycket läsvärd tegelsten!
Mig äger ingen
Det är en komplex bild av uppväxten hon ger. Som fyraåring får hon uppleva hur hennes mamma packar väskan och ger sig av. Hon träffar sedan sin mamma och hennes nya familj varannan vecka och fyra veckor på sommaren, medan pappan blir hennes vardag. Han lämnar henne utanför dagis innan de har öppnat och hämtar henne sent, varefter han skjutsar henne på cykelpakethållaren hem till sina föräldrar där de får mat och alltsom oftast lite pengar. På väg hem till lägenheten köper de öl och godis i en liten butik.
Hon avslöjar aldrig sina hemförhållanden för dagis- och skolpersonalen utan konstaterar nyktert att hon har många hemligheter. Skolgången är inte en del av berättelsen och man får intrycket att hon haft normala kamratrelationer och det kan säkert vara en anledning till att ingen reagerat på hennes hemförhållanden. Efterhand tillbringar hon i alla fall mer och mer tid hemma hos sin mamma och hennes nya familj och när hon är fjorton så har hon i praktiken flyttat ifrån sin pappa även om hon inte hade gjort det officiellt.
Sedan berättar hon om år när hon låtsades att hon inte såg sin pappa då hon mötte honom på stan, hur hon gick över på andra sidan gatan för att slippa möta honom. Det är förunderligt att läsa hur hon försonas med sin pappa när hon själv får barn. Den gemenskap och glädje hon mindes från sin tidiga barndom är borta, men ändå finns kärleken där och hon önskar honom allt gott. Det ska tilläggas att han då blivit av med sitt tunga arbete på Metallverken och att hans drickande av den orsaken tycks ha minskat ordentligt. Hon unnar honom verkligen att umgås med sina barnbarn och det finns ingen bitterhet kvar när hon till slut måste begrava honom, död vid sextioett års ålder.
Hon avslöjar aldrig sina hemförhållanden för dagis- och skolpersonalen utan konstaterar nyktert att hon har många hemligheter. Skolgången är inte en del av berättelsen och man får intrycket att hon haft normala kamratrelationer och det kan säkert vara en anledning till att ingen reagerat på hennes hemförhållanden. Efterhand tillbringar hon i alla fall mer och mer tid hemma hos sin mamma och hennes nya familj och när hon är fjorton så har hon i praktiken flyttat ifrån sin pappa även om hon inte hade gjort det officiellt.
Sedan berättar hon om år när hon låtsades att hon inte såg sin pappa då hon mötte honom på stan, hur hon gick över på andra sidan gatan för att slippa möta honom. Det är förunderligt att läsa hur hon försonas med sin pappa när hon själv får barn. Den gemenskap och glädje hon mindes från sin tidiga barndom är borta, men ändå finns kärleken där och hon önskar honom allt gott. Det ska tilläggas att han då blivit av med sitt tunga arbete på Metallverken och att hans drickande av den orsaken tycks ha minskat ordentligt. Hon unnar honom verkligen att umgås med sina barnbarn och det finns ingen bitterhet kvar när hon till slut måste begrava honom, död vid sextioett års ålder.
Jag känner sådan sympati för boken då den verkligen visar respekt även för de människor som hamnar snett här i livet. Den analyserar alls inte varför härdmästare Leif Andersson blev alkoholist utan beskriver hur han trots sitt missbruk var en människa med tankar och idéer även om han aldrig vågade visa dem öppet och framför allt att han verkligen kunde älska sin dotter. Han älskade henne så djupt att hon förlät honom allt och skrev en kärleksförklaring i bokform.
Dödsängeln
Nu är jag visst morbid i överkant med en sådan rubrik idag igen. Idag hänvisar jag dock till en bok som jag håller på att läsa: Dödsängeln av Mats Ahlstedt.
Månadens läseuppgift i bokcirkeln är att läsa denna deckare tills det är hundra sidor kvar. På måndag ska vi träffas och då ska vi spekulera i hur boken slutar... Jag som inte kan göra något halvdant när jag har andras ögon på mig har naturligtvis överarbetat min deckarläsning. För att komma ihåg personer och händelser så har jag mindmappat boken under tiden jag läste.
Jag har inte den blekaste aning om hur jag ska kunna tolka min egen skiss över händelser och personer. Det är ju fullkomligt oläsbart!!!
Jag får försöka lita till minnet i stället... Det finns ingen betjänt som kan ha mördat, så det blir till att gissa på något fullkomligt otroligt slut som man inte kan få fram genom slutsatser av det man har läst.
Siffrorna i ringarna är morden, nr 3 var redan på sidan 37. Det 5:e offret låg och våndades anonymt, bunden med ståltråd i en säng i en övergiven lägenhet, och han höll ut ända till sidan196. Uhhh, vad han måste ha lidit!
Annars pekar indicierna på en av de döda gruppvåldtäktsmännens anställda hästskötare, som har ärvt hela hästgården och förmögenheten av mordoffer nr 1. Eventuellt vill författaren att dottern till en annan av de döda gruppvåldtäktsmännen (5:an, som ur den synvikeln dessutom verkar misstänkt som incestvåldtäktsman) ska verka lite misstänk, då hon strax innan det var 100 sidor kvar gjorde ett karateutfall mot polismannen som är bokens huvudperson.
Verkar det rörigt, snaskigt, incestuöst och sexvåldsinriktat? Ja, det är det och det är därför jag egentligen inte läser deckare längre. Som grädde på moset så kryddar författaren historien med en liten romans på avstånd mellan två poliser. Öööhhh, det är dessutom så torftigt uttryckt att det bara blir ord på sidorna - ingen känsla alls när man läser.
Jag gillar inte boken, men jag tycker att vårt bokcirkelupplägg är jätteroligt. Det ska bli jättekul att träffas och höra hur de andra tanterna har tänkt sig slutet.
Månadens läseuppgift i bokcirkeln är att läsa denna deckare tills det är hundra sidor kvar. På måndag ska vi träffas och då ska vi spekulera i hur boken slutar... Jag som inte kan göra något halvdant när jag har andras ögon på mig har naturligtvis överarbetat min deckarläsning. För att komma ihåg personer och händelser så har jag mindmappat boken under tiden jag läste.
Jag har inte den blekaste aning om hur jag ska kunna tolka min egen skiss över händelser och personer. Det är ju fullkomligt oläsbart!!!
Jag får försöka lita till minnet i stället... Det finns ingen betjänt som kan ha mördat, så det blir till att gissa på något fullkomligt otroligt slut som man inte kan få fram genom slutsatser av det man har läst.
Siffrorna i ringarna är morden, nr 3 var redan på sidan 37. Det 5:e offret låg och våndades anonymt, bunden med ståltråd i en säng i en övergiven lägenhet, och han höll ut ända till sidan196. Uhhh, vad han måste ha lidit!
Annars pekar indicierna på en av de döda gruppvåldtäktsmännens anställda hästskötare, som har ärvt hela hästgården och förmögenheten av mordoffer nr 1. Eventuellt vill författaren att dottern till en annan av de döda gruppvåldtäktsmännen (5:an, som ur den synvikeln dessutom verkar misstänkt som incestvåldtäktsman) ska verka lite misstänk, då hon strax innan det var 100 sidor kvar gjorde ett karateutfall mot polismannen som är bokens huvudperson.
Verkar det rörigt, snaskigt, incestuöst och sexvåldsinriktat? Ja, det är det och det är därför jag egentligen inte läser deckare längre. Som grädde på moset så kryddar författaren historien med en liten romans på avstånd mellan två poliser. Öööhhh, det är dessutom så torftigt uttryckt att det bara blir ord på sidorna - ingen känsla alls när man läser.
Jag gillar inte boken, men jag tycker att vårt bokcirkelupplägg är jätteroligt. Det ska bli jättekul att träffas och höra hur de andra tanterna har tänkt sig slutet.
