Yacoubians hus
Mycket homosexualitet, ännu mera gubbsjuka, unga vackra flickor och sura gamla kärringar. Huset - Yacoubians hus - är bokens centrum, där alla personer bor eller kommer på besök och där utspelas det typiska egyptiska livet om man vill tro på det som skrivs. Ett korrumperat samhälle och en klasstruktur som man inte är van att beskåda. Intressant, men jag hoppas i mitt innersta att det inte är alltför sanningsenligt skildrat.
Det vore tragiskt om unga välutbildade kvinnor tvingas till sexuella tjänster för att få behålla sina arbeten. Dessutom med ironiska mödrar som påpekar att intelligenta kvinnor både kan behålla sitt jobb och sin heder, dvs oskuld. Det är förmodligen inte otroligt att religiösa män fängslas och torteras, till och med på tvåtusentalet tyvärr. Vill heller inte tro att korrumptionen är så stor som den skildras. Men då egypten är långt, långt borta vet jag inte riktigt vad jag ska tro.
Det femte barnet
och Ben, ute i världen är två fantastiska böcker av Doris Lessing. I det femte barnet beskriver hon mammans tankar och känslor inför det ovanliga barnet som kommer in i deras perfekt uppbyggda och välförtjänta familjeliv. Den glada och härliga familjen går sönder av det femte barnets krav.
Ben som är det femte barnet, får en egen bok. Med sorg och bestörtning får vi följa hans resa ut i världen. I det arga och våldsamma barnet finns en varm och kännande varelse.
Silja
Finske nobelpristagaren i Litteratur 1933, Frans Eemil Sillanpää, skrev boken om Silja 1931. En vacker och sorgsen berättelse om en ung flickas uppväxt och öde. Man märker författarens intresse för den naturvetenskapliga synen på människor, men det tar inte bort upplevelsen att läsa om Silja.
Siljas far blir av med både gård och sedan familj. Ensam tar han hand om Silja, det enda av barnen som överlever. Omtänksam och vänligt sköter han om Silja som är den vackra och goda dottern, med en leende själ. När fadern dör får Silja ta plats som piga och hon böjer sig ödmjukt för sitt öde. Oskyldig och lycklig möter hon kärleken en magisk midsommar.
Svindlande höjder
Svält
Knut Hamsun skrev Svält 1888 och historien om mannen som går omkring i Kristiania och svälter har blivit en klassiker. Det är ingen roman som känns aktuell eller lärorik. Man kan säkert spekulera i huruvida huvudpersonen svälter sig själv eller om det är utan egen förskyllan han saknar mat för dagen, men inte blev den roligare att läsa för det.
Lite för djup för mig.
Prinsessan av Burundi
Det var inte Prinsessan av Burundi som visade sig vara en dussinkriminalare. Den enda behållningen jag hade av boken var väl att jag lärde mig att det finns en akvariefisk som heter Prinsessan av Burundi, en ciklid som kommer från Afrika.
Akvariefiskarnas roll i boken var varken mer eller mindre än att vara en del i personbeskrivningen av offren, både levande och döda.
Chefen fru Ingeborg
När den blivande svärsonen räddar Ingeborg ur en svår situation omvärderar hon honom och hennes känslor övergår i en blind förälskelse av dotterns fästman. Blind för henne själv, alla i omgivningen ser vad som har skett.
Här spårar boken ur, tycker jag. Ingeborg vandrar runt på gator i dimma och drömmar och till slut kommer hon till insikt om vad hon känner och vad hon har gjort.
Ett annat liv
Enquist är egentligen en okänd person för mig, men självbiografier är alltid intressant läsning vare sig man vet något om författaren sedan tidigare eller inte.Det visar sig vara en mycket bra bok. Välskrivet och djuplodande summerar Enquist sitt liv och försöker förstå hur det kunde gå så illa. Boken bjuder mer än så. Läsaren får beskrivet hela den fantastiska framgångsresan också, hela tiden med den förundrade tonen över hur han, P-O från Hjoggböle i norra Västerbotten, kunde nå de stora framgångarna.
Vi, de drunknade
En makalös och mystisk berättelse om den danska staden Marstal om och av dess invånare. En annorlunda berättarteknik av Carsten Jensen där själva stadens invånare, en namnlös röst, ger oss den ena historien efter den andra. Laurids flyger till himlen och kommer ner igen, seglar bort och kommer inte hem igen. Albert seglar, kommer i land och drömmer sanndrömmar om döden på havet, men drunknar ändå till slut. Klara ser alla män dö i och av havet och vill göra något för framtiden. Hennes son Knud Erik går ändå till sjöss, hinner dock hem för ta emot hennes sorgsna ursäkt innan den för honom förutsedda drunkningsdöden hinner skrivas.
Djävulen och fröken Prym
är den femte boken av Paolo Coelho som jag tagit del av. Jag lyssnade till berättelsen som ägnar sig åt att analysera ondskans plats i människans inre. Jag tycker att historien var lite för enkel, både vad gäller att locka fram ondskan som bor i oss alla och räddningen där det goda ändå på något sätt vann den här dusten också. En lite besk eftersmak, då det är svårt att tänka på de stackars byborna som höll på att begå ett så fruktansvärt brott. Vad känner de om det som hände efter att berättelsen är slut?Mina tidigare Coelho-bekantskaper är:
Pilgrimsresan som berättar om Coelhos pilgrimsvandring till Santiago de Compostela. Det är lika mycket en vandring i det inre landskapet som i de spanska bergen.
Vid floden Piedra satte jag mig ner och grät var en otrolig, dvs inte trovärdig, historia om kärlek. Jag kan bara inte leva mig in i en historia där flickan lämnar allt efter att ha träffat en man i fem minuter.
Alkemisten är den bästa av Coelhos böcker som jag läst/hört. En vacker saga om herden Santiago som letar efter en skatt. Romanen filosoferar om livets mening och berättar om vikten av att våga följa sina drömmar och lyssna till det hjärtat säger.
Zahiren är en berättelse om besatthet som dock inte satte några djupa spår i mitt minne. Minns den inte alls.
Doktor Glas
Varannan klassiker, har jag lovat mig själv. Det är kanske lite si och så med att infria det löftet men med ljudböckernas hjälp så kan man avverka en hel del god litteratur på väg till och från jobbet. Nu har jag hört Sven Lindbergs uppläsning av Hjalmar Söderbergs fantastiska bok Doktor glas.
Han diskuterar moral och val, lyfter frågor som är aktuella än idag; dödshjälp, abort, livsval. Den käre doktorn har valt bort kärleken och hans liv ägnas helhjärtat åt läkaryrket, men hjärtats önskan är nog annorlunda, för den lilla underbara fru Gregorius problem får doktorn att noggrannt tänka igenom vilka möjligheter som står till buds för att hjälpa henne. Har han verkligen rätt att döda den avskyvärda pastor Gregorius när syftet är att rädda den lilla fruns liv?
Lång väg hem
En fruktansvärd historia. Ett fasansfullt krig. Ishmael skiljdes från sin familj när rebellerna anföll. Tillsammans med några andra tonårspojkar gömmer han sig i skogen och går från by till by för att undvika att bli tvingade att bli rebeller eller att bli dödade. Efter många månader hamnar de i ett läger där regeringsstyrkorna till slut tvångsrekryterar dem. De ska slåss mot rebellerna som dödade deras familjer. Med droger i blodet och hat i hjärtat slåss de sedan i Sierra Leones djungler mot rebellerna.När Ishmael och några andra pojkar efter tre år plockas ur kriget för att rehabiliteras vill de inte. Han går en lika svår kamp när han ska bli människa igen, som innan han blev soldat. Många av barnsoldaterna klarade inte att rehabiliteras utan återvände till kriget och livet som soldat. Ishmael hade tur, då man fann en släkting, en farbror som gav honom ett hem. Han vågade aldrig berätta för någon annan i sin nya familj eller i skolan, att han varit soldat.
Han hade också turen att få resa till New York som Sierra Leones representant vid FN-konferensens barnforum, där han kunde berätta och vittna om att barnsoldater faktiskt kan rehabiliteras. Efter hemkomsten blossade kriget upp igen och nu hade kriget även kommit till staden. Ishmael ville inte bli soldat igen och satsade allt på att fly igen. Han lyckades komma på en buss som tog honom över gränsen, där han sedan gick till den amerikanska ambassaden och sökte asyl.
Boken ska inte läsas för den litterära upplevelsens skull. Den är rak och okänslig. Rapar upp den ena blodiga slakten efter den andra, utan att det för den skull vänder sig i magen - det saknas nämligen inlevelse.
Det som ger djupast avtryck är inte fasan över att läsa hur pojkar förvandlas till krigsmaskiner, eller hur svårt det är för dem att lämna soldatidentiteten. Det som skrämmer mig mest är att detta hände för bara några få år sedan. På 2000-talet! Hur kan det ske? Rent tekniskt beskriver boken exakt hur det går till, men det hjälper inte, jag vill inte förstå hur någon vuxen människa kan vara så desperat att han tvingar in barn i sitt krig. Det gör mig så ont.
Ängelns lek
är en underbar roman av Carlos Ruiz Zafón. Mystik och spänning och en härligt svulstig historia som man bara vill läsa vidare i. Språket är vackert och stämningen förtrollande. En bok för alla bokälskare. Vindens skugga, är en tidigare bok av författaren. Jag minns den som bra, pga att den var annorlunda och spännande men den var lite svår att komma in i. Ängelns lek däremot, fångar från första stund.
One good turn
Nej, jag har inte slutat läsa. Den kritikerrosade kriminalromanen One good turn av Kate Atkinson var bara så tråkig att jag somnade efter 3-4 sidor varje kväll. Och då tar det tid att läsa ut en bok. Massor med personer, sidohistorier och så ett par mystiska mord. Det hade nog varit lättare att komma in i boken om man hade läst föregående bok med samma huvudperson, den pensionerade polisen Jackson.
Varför började jag läsa en deckare, fast jag vet att det inte ger mig något större utbyte? Jo, den här boken utspelar sig i Edinburgh, som vi besökte i höstas. Tänkte det skulle vara kul att läsa om staden i en roman. Och visst kände jag igen den svarta, smutsiga tråkiga stadsmiljön. Stämningen var däremot trevligare i verkligheten än i romanen. Tur det!
Jag vill inte
Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva är Ann Heberleins utlämnande självbiografi där hon berättar om sitt liv med manodepressivitet.
Hon konstaterar cyniskt att i vårt toleranta samhälle finns plats för alla, utom för dem med psykiskt sjukdom.
En sjukt tråkig bok utan några ljusglimtar som lättar upp. Ändå ger boken en insikt och viss förståelse för hennes och andra sjukas situation, så det var alls inte bortkastad tid att läsa den.
Timmen mellan hund och varg
Silke Scheuermanns genombrottsroman. En intressant historia om två systrar som träffas igen efter att inte ha setts på många år. Det visar sig att den ena systern har grava alkoholproblem och det skulle kunna ha blivit riktigt bra om tankarna kring varför det blivit på det viset hade kommit fram lite mera. Det verkade som om författaren har haft filmgenombrottet i tankarna när hon skrev boken. Det känns mer som att läsa beskrivningar av olika filmscener, mörka, murriga och "kulturella", än att läsa en roman.
Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö
Vilken underbar bok av Håkan Nesser. En 14-årig pojkes toppensommar som slutade med det fruktansvärda. Fantastiskt språk, perfekt för att presentera en lillgammal 14-åring, tidsenligt och humoristiskt. Jag gillade boken skarpt.
Min man David
Gerda Anttis tanketrådar flyger som flugfiskelina över den svenska ankdammen. Tyvärr har hon nog släppt ut lite för mycket lina denna gång, för tankarna går så långt och om varanda att hon trasslar till det. Van som jag är att bara flyta med i Anttis underbara texter, får jag nu anstränga mig för att kunna ta del av hennes budskap. Kanske har hennes författarskap utvecklats, kanske har min läsekompetens försvagats, oavsett vad som är orsaken till den upplevda förändringen kan jag konstatera att hennes budskap i alla fall inte förändrats:
Alltid hos dig
Boken är mycket bättre än Ernestams förra - Kleopatras kam - som mest kändes som något hon varit tvingad att skriva. Den ligger dock långt efter succéerna Caipirinha med döden och Busters öron. Ska man välja att läsa något av Ernestam så är det de böckena man ska börja med. Fantastiska berättelser med förmågan att överraska!
Dagbok för Selma Ottilia Lovisa Lagerlöf
Det känns som om den vuxna Selma har redigerat starkt i dagboken, för inte kan en fjortis skriva en så spännande berättelse "av ingenting", när hon gör sitt första trevande dagboksförsök? Men, vem vet? Hon blev ju faktiskt Nobelpristagare, så kanske föll det sig alldeles naturligt.
Dagboken är inte lång, så varför inte ta och läsa en klassiker!
Men nu är det nog slut med min Selma-period. Jag beundrar både hennes verk och henne som person men nu måste jag gå vidare med andra klassiska författare också.
