Humlebädd
...om det bara inte vore så svårt att komma upp i sängen.
Röd solhatt #117
Röd solhatt (Echinacea purpurea) är sensommarens höjdpunkt. Blommor i massor som drar till sig humlor och fjärilar.
Alla plantor kommer från en påse frö som jag sådde för några år sedan.
Bildligt talat - v 29
Fotokedjan Bildligt talat 
Prickar
Lustigt att den här orangea fjärilen med svarta prickar och vågor faktiskt heter silverstreckad pärlemorfjäril.
Svaret finns på baksidan. Fjärilen har silverglänsande pärlemorstreck i stället för prickar och fält som andra pärlemorfjärilar har.
Fler prickar finns i Saturday Mix.
Den hinner inte
Pelargon #116
Pelargonerna ska kanske inte räknas med när man inventerar trädgårdsväxterna. Jag brukar köpa någon ny pelargon varje år, men det är bara den antika "farfars-perlargonen" som överlever misshandeln i garaget/källaren varje vinter.
Taklök #115
Taklök (sempervivum) har jag tryckt ner i mossan i stenmuren. Där verkar de överleva.
Den högväxande till vänster är nog ingen riktig taklök, men sitter i mossan tillsammans med de andra rosetterna.
Humlebo
Jag har ju aldrig upptäckt var humlorna har sina bon. Jag ser dem bara på blommorna. Det sägs att de bygger i hålor i marken, t ex gamla musbon.
Har har jag i alla fall hittat en som ser ut som om den bor under solhatten.
Nature Footsteps fotokedja NF Winged finns här:
En kvinnas resa
skriven av Agneta Sjödin är en fiktiv roman om en kvinna som gör sin pilgrimsvandring mellan Saint Jean Pied de Port och Santiago de Compostela, 80 mil till fots.
Innehållet sägs vara självbiografiskt och färgat av författarinnans egna upplevelser. Tyvärr saknas den djupa känslan när bokens Maria försöker göra upp med sina förträngda känslor och upplevelser av våld och förtryck.
Känslorna kommer inte riktigt till ytan.
Lite naiv känns också den vänskapsskildring som beskrivs, när den blyga Maria träffar Francesco och Josian. På de 19 dagar det tar Maria att vandra till Santiago så är hon kanske tillsammans med killarna i 10 dagar och de blir sååå goda vänner - fast de knappt kan varandras språk.
Ja, ja kanske är det verkligen sådant som kan hända på en pilgrimsresa?
Det mest minnesvärda i boken är ändå att huvudpersonen Maria gör upp med sin mentor, Mästaren. Mästaren är inspirerad av Paulo Coelo och jag vet inte vilket som är bäst, att mästaren plattas till eller att Maria kommer till insikt att mentorn kanske inte är hennes viktigaste förebild och ledsagare i livet.
Ölandstok #114
Ölandstoken är en av de få växterna som fanns i trädgården när vi flyttade hit. Då var det en buske. Nu har vi tre, pga att den ramlade isär när vi skulle flytta den.Tecken
Ett solklart tecken! Vem kan låta bli att älska en lind som älskar en tillbaka?
Fler tecken i Onsdagstema hos Birgitta.
Chrysantemum #113
Min perenna chrysantemum har jag fått av min gamla mamma för många, många år sedan. Hon kallade den novemberek. Får den bara plats med rötterna så växer den så det knakar - kan bli över en meter hög.
För ett par år sedan planterade jag skott mellan rosorna i rosenrabatten, jag tänkte att det blir fint när rosensäsongen är över med andra blommor. Men tyvärr fungerade inte mitt experiment, chryssen höll på att kväva rosorna i stället för att komplettera dem. Så jag har ryckt upp och till och med kastat på komposten. (Det skär i hjärtat men vad ska man göra när det växer "för" bra?)
Astilbe #112
Astilbe finns i många olika färger. Hos mig i vitt, rött och rosa.
Bildligt talat - v 28
Fler talande bilder hos Mimo.
Gud räknar kvinnors tårar
självbiografi av Pia Degermark.
Detta är en sån där terapeutisk historia, där författarinnans trauma lyser igenom. Hon har inte förlåtit och accepterat sitt öde ännu - med all rätt måste jag få tillägga.
Förutom att älta och lägga in retoriska frågor om varför, varför och varför så gör hon det andra klassiska misstaget i sin självbiografi - hon radar upp namn på sina bekanta (naturligtvis kända) och berättar om händelser utan att knyta ihop dem med berättelsen.
Pia har dansat med kungen och åkt skidor med Katarina Frisk och bott under samma tak som Jack Nicholson. Men detta tillför inte något i hennes tragiska berättelse. Hon lyckas trots allt beskriva den välbärgade miljön hon växte upp i och även förklara att hon redan från början tvivlade på att det var det "verkliga livet".
Genom sin roll som Elvira Madigan 1967 slungades hon från sin välbärgade men relativt trygga miljö rakt in i filmvärldens lyxiga och falska värld. Hon gifter sig med Pier och de lever ett relativt bekymmerslöst lyxliv kantat av resor och fester i flera år. Till slut väljer Pia att lämna äktenskap och barn och flyttar tillbaka till Sverige.
Trots sitt stora nätverk, sin familj och många vänner och bekanta står hon till slut helt ensam. Inte ens hennes egen mamma vill låta henne bo hos sig när myndigheterna hotar ta hennes barn ifrån henne.
Det är inte kontrasten mellan lyxliv och fängelsetid som gör boken intressant. Det är känslan att det skulle kunna drabba vem som helst som befinner sig på fel plats vid fel tillfälle. När du har tappat fotfästet och trillat igenom ditt skyddsnät så är det nästan omöjligt att ta sig upp på fötter igen. Man måste beundra Pia Degermark som lyckats ta sig ur den situation hon hamnade i.
Det fördolda
kriminalroman av Hjorth och Rosenfelt. Uppbyggt enligt klassiskt maner.
-
Försvunnen pojke visar sig vara mördad
-
Redan från början får man höra mördarens tankar som en skuggröst
-
När utredningsgruppen tror att man funnit mördaren, sker ytterligare ett mord
-
Bokens huvudperson förstår redan tidigt att det är någon annan som är mördaren utan att tala om vem
-
Utredningen finner ytterligare några personer som är inblandade och som inte har rent mjöl i påsen
-
Fler mord på inblandade
-
Polisorganisationens chefer verkar bry sig mer om sin karriär än om den verklige mördaren hittas
-
Journalistkåren får sig en känga
-
Många parallellhistiorier som kuggar i varandra och driver historien framåt med cliffhangers i slutet av varje kapitel
-
Mördaren visar sig vara två - ej av varandra oberoende personer
Huvudpersonen är kriminalpsykolog, en riktigt dryg och självgod typ, som hankar sig fram i livet efter en stor personlig förlust. Hans inhopp i utredningsgruppen påverkar naturligtvis gruppdynamiken och skapar spänningar mellan alla inblandade.
Lätt att streckläsa pga bokens uppbyggnad och boken är också välskriven. Ett gott betyg från mig, som trots allt inte är förtjust i kriminalromaner. De visar så sällan den där extra personliga präglen som ger känslan av att ha upplevt eller lärt något efter läsningen.
Veckans färger - lila och orange
En orange silverstreckad pärlemorfjäril mitt i havet av lila lavendel. Klockrent till vekcans färger som är lila och orange.
Fler färggranna bilder i veckans färger.
Japansk kärleksört #111
Japansk kärleksört (Sedum sieboldii) för hos mig en lite tynande tillvaro under blodplommonet. Kanske är den inte riktigt härdig på våra breddgrader. Den överlever vintrarna men verkar inte växa något vidare. Något år fick den en blomklase som liknade vanlig kärleksört, fast i miniatyr förstås.
Stockholmskväll
Vi var i Stockholm på ett kort besök. Vilken underbar kväll det var i onsdags.
Fler bilder kommer här så småningom.
Jupiters öga
Jag fick ett pocketogram. Efter att ha klickat runt en lång stund bland pocketböcker som man kunde välja fastnade jag till slut för Jupiter öga av Oline Stig.
Författarens farföräldrar var medlemmar i norska nazistpartiet. Genom att skriva boken försöker hon förstå, inte försvara, varför vanliga norrmän som tog åt sig av Quislings tankar och idéer och registrerade sig som nazister under ockupationen.
Hon varvar sina egna tankar, med en fiktiv berättelse som hon tror skulle kunna ha varit hennes förföräldrars liv.
En riktigt intressant och läsvärd bok.
Fågelunge bland kvistarna
Nature Footsteps fotokedja NF Winged finns här:
Edelweiss #110
Edelweiss (Leontopodium alpinum) tål inte vinterfukt. De första åren lade jag en plexiglasskiva över plantan på hösten för att skydda den. Första året jag hade glömt bort detta skydd trodde jag att jag skulle mista min planta, men så klen var den inte... Den börjar till och med fröså sig tror jag, det kommer i alla fall upp små bladrosetter ett litet stycke från moderplantan nu. (Jag tror inte att det är rotskott.)
Besvikelse
Clematis har aldrig velat sig riktigt i min trädgård, men skam den som ger sig. Den för tre år sedan inköpta "Ernest Markham" har knoppat i år och jag hade stora förväntningar på blommorna. Ska man då bli besviken när blommorna sedan slår ut?
Ja, om man betänker att etiketten faktiskt lovade röda blommor - inte cerisa.Rätt stor skillnad faktiskt. Jag är väl inte besviken egentligen för så noga är jag inte med färger i trädgården - mer förvånad.
Liknar den inte rätt så mycket den tappert kämpande "Ville de Lyon" som ger någon enstaka blomma var och varannat år?
Och eftersom den faktiskt har en blomma i år också så går det ganska lätt att jämföra...
Daglilja #109
Den gula dagliljan är överblommad för länge sedan. Nu kommer högsommarens omgång av dagliljor. I alla möjliga och sköna färger.
Anisisop #108
Anisisop trodde jag länge var en pepparmynta - det var nämligen det som stod på förpåsen en gång i tiden. Inte nog med det - det luktar pepparmynta om den också.
Jag har bara den vita varianten av anisisop en lättodlad perenn som älskas av humlor och bin.
Humlefest
Det finns 40 olika humlearter i Sverige. Om jag tolkat bestämningsschemat rätt så är humlorna på bilden:
Jordhumla (gul/svart-svart/gul/svart/vit) - det finns flera olika sorter
Snylthumla (gul/svart-svart/vit) - gissar på ängssnylthumla för den något rödbruna tippens skull
Ängshumla (gul/svart-svart/brun)
Hushumla (brun-brun/svart/vit)
Trots att humlorna finns i hundratal i trädgården har jag ingen aning om var de har sina bon. I gamla sorkbon i marken sägs det.
Hur gult som helst
Not only yellow flowers in the garden, but a lot of yellow pictures of all sort of kind if you visit Mellow Yellow Monday.
Malva #107
Malva, en söt blomma som kommer upp där den själv vill. Den vita har jag fått en planta av, den rosa tror jag att jag grävde upp ur ett dike en gång i tiden.
Pastellakleja
Shadow shot Sunday
Damsel- or dragonfly? I don't know. But there is a sharp shadow for sure.
Toppklocka #106
Toppklockan växer vild inne i syrenhäcken. Måste hitta en bättre och mer framträdande växtplats åt denna vackra blomma.
Rosenvial #105
Rosenvialen, den perenna "luktärten" står troget intill husväggen och blommar rikligt varje år.
Veckans färger - blå och grön
Rosor #104
Rosor finns i trädgården trots att de enda i närheten som älskar rosor är rådjuren. :P
Den röda polyantarosen heter Alain och har kämpat tappert i snart 20 år. Efter 15 år i en rund rosenrabatt skulle de flytta pga utbyggnad av kåken. Rötterna var säkert en meter djupa och det var ett styvt jobb att få upp rosorna ur lerjorden. På den nya växtplatsen har de nog lite bekymmer, för det är mycket fläckar och missfärgningar av bladen. Men blommorna kommer och rådjuren har inte ätit upp knopparna i år i alla fall. :)
Ett par rosa kryprosor, Fairy och en alldeles ny vit finns också i trädgården. Det bästa med rosorna är ju att blommorna kommer när det har börjat blomma över i andra delar av växtligheten. Men rosenfantast - det kommer jag aldrig bli.
Riddarsporre #103
Riddarsporren kom på köpet när vi köpte trädgården. Den har överlevt trots att jag inte egentligen brytt mig om den. Den blir alldeles för hög och ramlar och de vackra blommorna står bara några dagar. Nu testar jag en ny plats intill husväggen, där kanske den kommer uppleva sin glans dagar.
Praktklätt #102
Praktklätt är en snygg rödbladig och rödblommande växt. Den är ganska ny hos mig och jag hoppas få se den breda ut sig och våga ta lite mer plats snart.
Fläder #101
Äkta fläder med vita platta blomställningar som senare ger svarta bär och falsk fläder (druvfläder) med toppiga blomställningar och röda bär som sägs vara giftiga.
En äkta fläder har planterats i trädgården de falska dyker upp lite varstans, i stenmuren eller bakom komposten.
Full fart
Nog är det liv och rörelse i bilderna också. Fler bilder på tema röresle kan man hitta i veckans Saturday Mix.
(Jag tror det är lövsångare, men för all del det kan vara flugsnapparbarn också. Men jag tror inte det är talgoxar eller bofinkar och de är lite för små för att vara trastungar.)
Rosenspirea #100
Rosenspirean blev nr 100 när jag går igenom alla växterna i trädgården. Jag älskar spirean! En röd och två rosa buskar trivs och bjuder på underbar blomning i juli och augusti. På hösten blir bladverket vackert rött. På vintern är de torra blomkorgarna fortfarande ett vackert inslag i trädgården.
Stjärnflocka #99
Stjärnflockan är så gullig. Den lockar till sig fjärilar och humlor och blommorna är vackra. Bladverket är också fint men drabbas varje år av rost. Många väljer därför att inte ha stjärnflockan i rabatten. Jag har bestämt mig för att ge den några år. Jag rensar bort alla rostangripna blad - det fungerar så länge man bara har en eller två plantor.
Stjärnflockans alla blommor bildar många fröer, som alla verkar gro. Det är mycket, men ganska lätt, att rensa bort för att det inte ska bli fler plantor.
Alla var inte mördare
är en självbiografi av Michael Degen. I boken beskriver han hur han tillsammans med sin mor överlevde gömda i Berlin under de sista två krigsåren 1943-1945. Med hjälp från vänner och främlingar lyckas de undgå upptäckt. Med mycket tur undkom de med livet i behåll när Berlin bombades sönder, sittande kvar i lägenhetens mörklagda rum, medan alla andra sprang ner i skyddsrummen.
Michaels pappa sattes i koncentrationsläger i början av kriget och dog redan 1940 av skador han åsamkats i lägret. När Michael var 11 år såg hans mamma hur kvarterets invånare föstes ihop på lastbilar. Hon förstod vad som höll på att hända och tog resolut bort judestjärnorna från deras jackor, packade en väska och de promenerade sedan förbi soldaterna som inte brydde sig om dem.
Det är en rak och utlämnande barndomsskildring, fylld av rädslor och övergrepp. Det är också en berättelse om en pojkes uppväxt och man kan inte låta bli att tänka på hur krigsåren måste ha satt sina spår i den personlighet som växte upp. Boken berättar inte ur den synvinkeln men väcker med sin enkla form ändå frågorna hos mig som läsare.
Silverstreckad pärlemorfjäril
cka
Nature Footsteps nya fotokedja NF Winged finns här:
Sitt still då...
När fjärilen är inzoomad och skärpan fokuserad, då är det rena turen om den sitter kvar på blomman...
Funkia #98
Funka (hosta) är en tålig och vacker växt. Bladens form och färg är viktigast men blomningen är också härlig, men inte så långvarig. (Rådjuren tuggar gärna i sig blomstjälkarna när de börjar komma upp...)
Plantorna är mycket lätta att dela. Ja det gäller förstås inte gamla, stora plantor eftersom roten blir tjock och hård som en trädstam under jordytan. När det gått så långt kan man lika gärna gräva upp den gamla "stocken" och dra av några blad från kanten och sätta bladen i jorden igen. Nästa år kommer det garanterat en liten rosett och efter två år så ser man inte att den "är ny", i alla fall inte de sorterna som jag har.
NF Macro
Tremastarblomman görs sig riktigt fint på macrobilder. Den har så häftiga fjädrar i blått mitt i den vita blomman.
Fler macro/närbilder hos NF Macro.
Pelargontid till slut
Till slut blir det pelargontid även hos mig. De gamla "farfars-pelargonerna" är lite sega i starten men desto vackrare och tåligare när de väl sätter fart. Nya sticklingar i år för att föryngra och säkra pelargonernas överlevnad på sikt.
Fler blomsterbilder i 
Schersmin #97
Ohhh, den doftande vackra schersminen. Den buske som finns i min trädgård har stått i samma skuggiga hörn som förra ägaren planterade den i. Blommorna är få, men eftersom de blir lite sällsynta, så känns de ännu kärare.
För tre år sedan klippte jag av tre kvistar och stack ner i jorden i ett lite soligare läge. Än har det inte blommat där, men alla tre kvistarna har rotat sig och om ett år eller två kan man nog kalla det en buske. Varför väntade jag så länge med att skaffa ett bättre läge för schersminen?
Tisdagstema - färggrann
Min färggranna rabatt med borstnejlikor blir mitt bidrag till tisdagstemat denna vecka.
Fler färggranna bilder i veckans Tisdagstema
Praktbetonika #96
Praktbetonikan är en färgklick utan dess like. Synd att blomningen är så kort. Bara någon vecka eller två i juli.
Den växer starkt och fyller snabbt ut i sidled. Jag har bara haft den i några år och kommer snart att få tukta den i kanterna för att den inte ska växa över sina grannar.
Brudbröd #95
Brudbröd (Filipendula vulgaris) är en härlig rabattväxt. Vackra, fyllda vita blommor och fylligt grönt bladverk. Den blommar i juni och blir lätt "ledsen" och vissen av regn.
I plantskolan heter den nog pärlbrudbröd och visst ser knopparna ut som pärlor på skaft innan de slår ut.
Pion #93
Pionernas blomtid är kort. Några dagar, eller en vecka om regnet och blåsten håller sig borta, får man njuta av blomsterprakten. Doften är ju också ljuvlig.
Jag har samlat alla pioner, eller kanske ska jag säga delat isär dem till en rabatt. De vita pionerna kommer från en planta som fanns när vi flyttade hit. Efter ett par år ville jag flytta den, bara två meter i sidled för att den skulle komma bättre till sin rätt. Det var då jag upptäckte att myten om att pioner är svåra att flytta inte är sann. Året efter blommade nämligen två fullstora pionbuskar - fast jag trodde att jag hade flyttat alla rotknölar! Tydligen fanns det rotbitar längre ner i leran som inte alls hade flyttats.
För några år sedan köptes de rosa "Sarah Bernardh" på höstrea och jag grävde i ordning och flyttade alla pioner till en ny rabatt. Alla blommade snällt året efter.
Vitpytta #94
Vitpytta (Achillea ptarmica var. multiplex) är en fylld, odlad variant av nysört. Den har långa smala stjälkar med små blad och en krona med vita blommor i toppen. De står sig fantastiskt länge i blom och kan visst också torkas som eternell.
Jag fick den för några år sedan av min syster. Inte visste jag då att den spred sig i sidled nästan som en mynta. Jag har inte hittat den perfekta platsen för den. Jag har grunnat i ett par år nu, medan jag gräver och sliter upp skott som kommer upp för långt bort. Jag tror jag ska förpassa den i och för sig mycket vackra blomman, till murkanten. Trivs den där så kan den ju få samsas med bergklint och växa så mycket den orkar där gräsklipparen inte kommer åt.
Tremastarblomma #92
Den vita varianten av tremastarblomma med sina klarblåa fjädervippor är fantastisk. Men väderberoende, regn och fukt får blommorna att krypa ihop och gömma sig. Som tur är kommer det många knoppar och de slår ut successivt så några dagar emellanåt får man njuta varje sommar.
Jag har också delat på plantan och satt i olika delar av trädården för att ytterligare försöka dra ut på blomtiden.
Lavendel #91
Lavendel är min, fjärilarnas och humlornas favorit.
Från ett par ynkliga små skott som jag fick av en vän för 10 år sedan har jag nu äntligen min egen lavendelhäck. Det är bara förra vinterns snömassor som knycklade till buskarna, men det gör inget för det doftar så gott och det är väl det viktigaste. (Och att få några stjälkar till linneskåpet också.)
Krypoxbär #90
Krypoxbär är en marktäckande, låg buske. Vita blommor på våren. Röda bär på hösten - sägs det - det har inte vi märkt så mycket av. Det har tagit 3 år för de två reaplantorna att etablera sig, men i år blommade det verkligen i slänten, så nu hoppas vi att det blir bär till hösten.
Praktlysing #89
Praktlysingen är en otroligt starkväxande trädgårdsfavorit. Det gäller att hålla efter ytterkanterna så att den inte tar över allt. Jag har den i skuggan i utkanten av trädgården - där inte mycket annat trivs.
Och så har jag den faktiskt som häck för att avgränsa gräsmattan mot en slänt. Det funkar riktigt bra, gräsklipparen håller efter norrsidan och jag behöver bara bevaka att rötterna inte tränger ut för mycket på södersidan. En omgång med spaden per sommar brukar räcka.
Mattram #88
Ogräs eller inte ogräs - mattram är trevlig utfyllnad i rabatterna tycker jag. Den enkla har härligt gulgrönt bladverk och den fyllda ser ju riktigt exklusiv ut.
Jag hävdar: inte ogräs. :)
Karpaterklocka #87
Karpaterklockan i rabatten är en gammal krukväxt som har överlevt ganska många utevintrar nu.
Tisdagstema - vind
Det kan ta lite tid
Det finns dock en annan plats - som är lite mjukare....
men får man verkligen ligga på dynorna?
Det tar några minuter....
men sedan vågar han slappna av. :)
Igelkottens elegans
av Muriel Barberry är en roman som handlar om hur en människa lever sig in i den roll som förväntas av henne i stället för att vara sig själv.
Renée är portvakterskan som inte vågar visa sitt konst- och litteraturintresse för de boende i huset. Hon gömmer sig i sin lägenhet och läser, lyssnar på musik och ser på film. När hon möter någon av de välbeställda personerna i huset så är hon mån om att leva upp till schablonbilden av en portvaktsfru, tyst, surmulen, obildad och butter.
Paloma, en tolvårig flicka, som bor i huset har också problem med att hitta sin plats i världen. Hon är ovanligt intelligent och har inget gemensamt med vare sig skolkamrater eller familjemedlemmarna.
När Kakuro flyttar in i huset genomskådar han de båda direkt och lirkar naturligtvis fram deras verkliga personligheter. Det sitter hårt inne, men när ingen annan är i närheten vågar de till slut vara sig själva i varandras sällskap.
Slutet är typiskt franskt, men ändå faktiskt oväntat. Självklart hade jag inte väntat mig en filmkyss "och så levde de lyckliga i alla sina dagar...", men detta slutet överraskade faktiskt.
Så läs boken och fundera lite på livets mening. ;) Det kan det vara värt.
Blå bergvallmo #86
Blå bergvallmo (meconopsis) är en verklig favorit. Det sägs att den ska vara kortlivad, men jag tycker det känns som att mina plantor har etablerat sig bra nu.
Jag har försökt låta dem gå i frö och hoppas varje år på bebisplantor, men det lyckas inte. I stället har jag nu gjort ett första försök att dela på bladrosetterna och på det viset föryngra och utöka mina meconopsis.
Krollilja #85
Krolliljan kan flyttas och delas genom att bryta loss fjäll från löken. Det går lite fortare än att vänta på fröplantor och är säkrare om man vill veta vad det blir för färg på blommorna.
Jag är lika förtjust i både vita och röda, men vill gärna ha fler vita. De lyser som lampor i sommarskymningen.
Nyponros #84
Nyponrosen (Rosa dumalis Bechst) är en välkommen vilding i utkanten av trädgården. Blommorna romantiskt ljusrosa, frukterna mörkt röda och sitter kvar hela vintern igenom. Inte konstigt eftersom taggarna är så många och så vassa...
Gräslilja #83
Gräslilja (Sisyrinchium montanum Greene) är en stenpartiväxt som ser ut som små gräsruggar med blå blommor nästan längst upp på bladen. Det är en ganska ny bekantskap för mig men jag har märkt att fröspridningen är lätt för det finns redan en massa platta blad runt den lilla plantan jag fick för ett par år sedan.
Nackdelen med att den växer som en gräsrugge är att man inte märker ogräs i form av grässtrån som gärna nästlar sig in i plantan. När det händer får man gräva upp och dra isär ogräs och planta, det är inte så jag brukar jobba i min trädgård (jag vill se ogräset och rafsa bort det genast) så denna lilla sötnos kanske blir ett litet gnällprojekt. Vi får se tiden an.
Gilla läget
Barbara Ehrenrich gillar inte läget. Titeln på boken "Gilla läget" och undertitel "hur allt gick åt helvete med positivt tänkande" gav mig intrycket att här skulle jag äntligen få läsa om någon som med humor och glimten i ögat gjorde upp med låt-gå-mentaliteten.
Icke så - Ehrenrich gillade inte läget. Det är bara gnäll och gnäll från första till sista sidan. Med fototbloggarens rättighet (?) tog jag mig därför friheten att lägga på ett lager på inläggets fotoillustration. Så här tycker jag att boken borde sett ut för att inte lura folk att köpa gnäll-boken.
Min egen småpessimistiska syn på världsläget kommer verkligen i skymundan, här är det en donna som verkligen inte bara målar f-n på väggen, hon gör det med en så gnällande ton att hon inte kommer att vinna någon över till sin sida. Troligare att hon till och med förlorar någon som egentligen håller med henne, bara för att de inte orkar lyssna.
Blåklocka #82
Stora blåklockor (Campanula persicifolia) i stora ruggar fyller bra i rabatterna. Ruggarna är lätta att dela men blåklockor sprider sig också villigt med frö och i år har jag hittat en vitblommande planta också. Den måste jag märka så att jag inte råkar gallra bort den.
Det enda tråkiga med blåklockorna är att de verkar locka till sig rådjur. Precis när knopparna är så där matigt stora och färdiga att spricka så försvinner de. I år har vi haft turen att slippa denna typ av rådjursvandalism och klockorna är fler än någonsin.
Backtimjan #81
Vild backtimjan (Thymus serpyllum) är lila, men jag har en vit variant i norrslänten. De små blommorna drar till sig humlor och bin i mängder, en riktig insektsfångare. Den växer snabbt och bildar en helt grön matta. Det sägs att den tål att trampas på också, men i slänten där den växer är det inte så mycket spring, så jag vet inte om det stämmer.
Stamfuchsia
Att det bara är knopp i fuchsian just nu beror på att det är en andra blomning som kommer för den här sommaren. Trots den misshandel jag erbjuder i garage/källare varje vinter så brukar det alltid vara blomknoppar redan på våren (fast bladverket är då ofta tunnt och eländigt). När trädet får komma ut lever det upp och börjar producera både blad och knoppar under tiden "vinterblommorna" blommar ut. Alla knoppar som finns nu kommer säkert att räcka ända fram till nästa vinterförvaring. (Den vill vi dock inte tänka på nu...)
Solvända #80
Från början hade jag en gul och en rosa solvända (Helianthemum nummularium). Den gula är den naturliga färgen och det är den som har överlevt.
Den för en tillbakadragen tillvaror och lever i/under en nävaplantering som skyddar mot den kalla vintern, som jag tror är det som gör att solvändan inte riktigt vill växa till sig. Jag har försökt att plantera små sticklingar på andra ställen, men ingen har tagit sig. Det är heller inte det mest angelägna projektet, men kanske är det dags att göra ett nytt försök att få den att etablera sig i gula rabatten.
Nässelfjärilar
Nature Footsteps nya fotokedja NF Winged finns här:
Blodnäva #79
Blodnäva (geranium sanguineum) brukar inte vara så ljust rosa som mina plantor. Kanske är det någon hybrid? Jag tappade bort etiketten för många år sedan.
Jag har delat moderplantan och planterat blodnäva vid infarten som en välkomnande inramning. Efter den generösa blomningen i juni så kommer det ströblommor i den stora gröna kudden hela sommaren. Det är en väldigt trevlig växt.
Arenaria #78
Arenaria är en marktäckare som inte trivs så bra där den är planterad i norrslänten skuggad av lavendeln. Men den är tapper och överlever. Blommorna är så otroligt söta att jag varje år hoppas, hoppas att den äntligen ska ha etablerat sig och börja trivas.
Nu har det gått 5 år, så nu är det en ny plats att växa på som gäller. Tyvärr har jag inte så många öppna ytor att flytta den till, men något måste göras om jag inte ska mista den lilla sötnosen.
Blodfingerört #77
Blodfingerörten (Potentilla atrosanguinea) ser ut som en förvuxen jordgubbsplanta med röda blommor. Jag har inte riktigt kommit på hur jag ska göra för att den inte ska ramla ihop när den blommar. Köpa bättre blomstöd kanske? ;)
