Färganarki
Jag gillar grönt, det är inte det. Men jag har ju jobbat för att passa bakgrundsfärger mot fotot som jag lagt in som header. Då vill jag ju inte att det ska vara grönt på en dator, beige på en annan. Vem vet det kanske är rosa hos någon?!
Det är precis som när man var liten och funderade på det där med ögon, syn och färgblindhet. Mysko att någon inte kan se färger. Tänk om vi inte ser färger på samma sätt allihop. Det som är min himmelfärg kanske är gräsfärg för någon annan?
Men jag själv ska ju se samma färg på samma sätt varje gång jag ser den färgen. Det ska inte svaja mellan olika datorer och olika dagar. Det finns säkert någon inställning på datorn, som jag inte lärt mig (ännu?).
175 Look alikes (170/365)
Nu har jag lyckats få ett knäpp på grannkatten till temat Look alikes.
Tänk vad förvånade vi blev när vi såg våran gamla Astrid-katt i full fart klättra i träd igen. Det slutade hon med för typ 15 år sedan. He, he sen upptäckte vi att det inte var vårat gamla kattskrälle utan grannens unga, lekfulla, starka och pigga ungkatt. :-D
Båda är sköldpaddsfärgade och väldigt mörka. Det vanliga (?) är ju att sköldpaddsfärgade katter har mycket mera rött och även en hel del vitt i teckningen. Det är i princip bara honor som kan ha både svart och rött samtidigt i pälsen, då båda är dominanta könsbundna färganlag. Sköldpaddsfärgen ger stickelhår om det bara är rött och svart, men om katten har vitt i anlagen så kommer färgerna att sitta i sammanhängande fält på kroppen.
 |
|
105 Följa John! (169/365)
En liten lurvig sak som ägnar nästan all "fri" tid åt att leka följa John! Det är det roligaste som finns att jaga efter någon fram och tillbaka i gröngräset. Helst ska man vara precis i hälarna på den som är framför. :-o När han blir trött tar han sig en vilopaus under en tok eller i skuggan under äppelträdet.
|
|
Eget tema: Tibouchina (168/365)
Bjuder på en riktigt skön närbild av en häftig blomma. Den heter Tibouchina enligt etiketten och efter lite letande på nätet hittade jag ett svenskt "populärnamn" på den: diadembuske. Jag antar att det syftar på de underliga, fiskkroksliknande ståndarna som är så stora att de kanske skulle kunna passa som diadem, på någon liten älva kanske.
Efter att ha läst på kan jag berätta att Tibouchinan kommer från sydamerika. På Hawaii växer den som ogräs, man häpnar. Där är de nog i alla fall inte uppstammade, som min planta är. Det verkar vara ganska nyligen man började stamma upp diadembusken. Precis som fuchsior kan de övervintras svalt och den får väl stuvas in i källaren eller i garaget i vinter.
Jag fick växten av mina underbara, bästaste f.d. jobbarkompisar när de till slut blev inbjudna till mitt hem, min trädgård, min borg - ett år efter att vi slutat jobba tillsammans. Jag minns vår trevliga kväll varje gång jag ser på den härliga diadembusken.
|
|
103 Blommor (167/365)
Prästkragar och alunrot till tema blommor.
|
|
250 Rakbladsvass (166/365)
Det är en extra utmaning att försöka tolka så många teman som möjligt i min egen trädgård. Till tema rakbladsvass tycker jag att detta foto på irisens blad passar utmärkt.
|
|
221 Färg eller färgad (165/365)
|
|
330 Tiden som går (164/365)
Ett solur visar tiden som går. På köpet en okänd man som går genom tiden.
|
|
147 Hjälp önskas! (163/365)
Först önskade jag hjälp att rensa i trädgårdslandet. Det var fullt med små elaka nässelplantor som antagligen följt med som frön eller rottrådar i kompostjorden som jag lade ut i våras. Både grönsaker och ogräs hade frodats under fiberduken som täckt odlingen för att hålla värmen inne och katter borta. Jag fick den önskade hjälpen av livskamraten och vi rensade undan ogräs och gallrade både rödbetor och morötter på mindre än en timme.
Jag lade aldrig tillbaka fiberduken. Den behövdes ju inte för värmen och knappast för att hålla katterna borta heller. Nykrattad, lucker jord inbjuder ju både till toabesök och att rulla runt i, men ett land med etablerade växter har aldrig varit i farozonen för kattattacker.
Katastrofen kom från ett annat håll. Oväntat men inte förvånande! Rådjuren! Jag hade helt glömt bort hur förtjusta de är i rödbetor. Pga den luckra kompostjorden, så har de inte bara gått hårt åt blasten, de har också hjälpt till med gallringen och dragit upp en hel del av de plantor som jag hoppades skulle utvecklas till stora saftiga rödbetor. Lite glest i raderna blev det, så jag kan säga att jag har fått dubbel hjälp med gallring.
Nu kommer min uppmaning enligt tema "Hjälp önskas!". Jag riktar min önskan om hjälp, inte om trädgårdsskötsel längre, utan om hjälp att hålla rådjuren stången. Kanske kan jag ha en vallpojke som går här på nätterna och vaktar mina plantor? I alla fall tills min dröm om staket runt hela tomten förverkligas.
|
|
Djävulen och fröken Prym
är den femte boken av Paolo Coelho som jag tagit del av. Jag lyssnade till berättelsen som ägnar sig åt att analysera ondskans plats i människans inre. Jag tycker att historien var lite för enkel, både vad gäller att locka fram ondskan som bor i oss alla och räddningen där det goda ändå på något sätt vann den här dusten också. En lite besk eftersmak, då det är svårt att tänka på de stackars byborna som höll på att begå ett så fruktansvärt brott. Vad känner de om det som hände efter att berättelsen är slut?Mina tidigare Coelho-bekantskaper är:
Pilgrimsresan som berättar om Coelhos pilgrimsvandring till Santiago de Compostela. Det är lika mycket en vandring i det inre landskapet som i de spanska bergen.
Vid floden Piedra satte jag mig ner och grät var en otrolig, dvs inte trovärdig, historia om kärlek. Jag kan bara inte leva mig in i en historia där flickan lämnar allt efter att ha träffat en man i fem minuter.
Alkemisten är den bästa av Coelhos böcker som jag läst/hört. En vacker saga om herden Santiago som letar efter en skatt. Romanen filosoferar om livets mening och berättar om vikten av att våga följa sina drömmar och lyssna till det hjärtat säger.
Zahiren är en berättelse om besatthet som dock inte satte några djupa spår i mitt minne. Minns den inte alls.
150 Håla (162/365)
På temat håla, grop har jag valt ett motiv på en håla i en björkstam som växer i min trädgård. Hålan blir bara större och större för varje år och snart ser man rakt genom stammen.
|
|
90 Vurm (161/365)
Jag är i det närmaste besatt av både blommor och choklad. Så vad passar bättre till tema vurm än en chokladblomma?
Dags att plugga in doftkortet i datorn igen, för blomman luktar faktiskt choklad.
|
|
206 På mitt bord (160/365)
Jag fick inte bara hjälp att dekorera midsommarbordet, jag fick också ett fint motiv till temat "på mitt bord". Några nedfallna rhododendronklockor och ett ormbunksblad blev en nätt och söt bordsdekoration.
|
|
277 Skuggor i grått (159/365)
Fuchsiasticklingarna tar sig. Så här maffiga skuggor i grått åstadkommer de i kvällsljuset. Nyligen har de fått flytta utomhus till altanen, under tak. Snart ska de placeras ut på norrsidan där de säkert kommer att trivas och blomma i skuggan. Hoppas nu att det blir olika färger och former på blommorna.
|
|
286 Skinn (158/365)
En annan typ av skulptur till tema hud eller skinn. Torbjörn Alström ställer ut sina alster på Sillegården. Detta äpple i skinn kan väl kallas konstverk. Men hans "frankenstein-fötter" de var mera konst-iga och makabra. Fastnade inte ens på bild...
|
|
268 Skulptur (157/365)
Picassostatyn i Kristinehamn även till tema skulptur.
|
|
12 Antik (156/365)
Ytterligare en väggdekoration med motiv ur Selma Lagerlöfs roman Gösta Berlings saga. Romanen utkom 1891 och är definitivt antik även om dekorationen kanske inte är fullt så gammal.
|
|
164 Drake (155/365)
Jag har också hittat ett motiv till tema drake på Sillegården i Västra Ämtervik. Där finns en restaurangbyggnad uppförd i fornnordisk stil och vad prydde taknocken där om inte en liten vikingadrake.
|
|
100 Eld eller flammor (154/365)
Helgens resa gav verkligen material till fotoutmaningen. Väggmålningarna på Sillegården kommer till nytta även för tema Eld eller flammor.
|
|
214 Dekorerad (153/365)
I "socitetshuset", en utställningsbyggnad på Sillegården är väggarna vackert dekorerade med motiv bl a ur Gösta Berlings saga.
|
|
187 Monument eller minnessten (152/365)
Ett monument rest till minne av vår nationalskald Gustav Fröding. Inte nog med att han led under sin livstid, nu får han stå ut med att se sin byst smutsas av fågelträck. Stackars Gustav.
|
|
336 Resa (151/365)
Hela helgen var jag på resa i Värmland.
Vi lärde känna Gustaf genom en fantastiskt duktig guide på Alsters herrgård. Sedan åkte vi vidare till Mårbacka och fick bl a se vår gamla vän Selmas nobelfestklänning. Vi övernattade på Sillegården vid Frykens västra strand och ägnade söndagen åt trädgårdsmässa på Rottneros. Signikativt för helgens utflykt var alla härliga fika- och matpauser.
|
|
6 Abstrakt (150/365)
Picasso måste väl vara den mest kända av alla skapare av abstrakt konst.
Den första och kanske största av Picassos monumentalskulpturer skulle från början placeras i New York. Men kompisars kompisar till nån höjdare (?) fick Pablo att skriva på ett dokument som bekräftade att statyn skulle uppföras i Kristinehamn - av alla ställen.
|
|
234 Plats för bön (149/365)
Be brukar man göra till högre makter och dessa brukar antas finnas någonstans där uppe. Den här bilden inger hopp om ljusa och goda makter. Strålande ljus och jag anar till och med toner av ljuv musik på kvällshimlen. Här är en riktigt bra plats för bön om jag får välja.
|
|
156 Importerad (148/365)
Den här tulpanen är faktiskt illegalt importerad från Holland i början av 90-talet, så brottet bör vara preskiberat vid det här laget. Det var inte tillåtet att ta med lökar, fast det var en trevlig souvenir som ju står sig än idag. Inte många reseminnen som glädjer så länge, oftast ligger de i en låda, för att låta dem stå framme och samla damm är inte aktuellt.
Till skillnad från mina andra röda tulpaner, så förökar sig inte denna lök. Det var väl 5-6 lökar i början men många år och ett antal flyttar senare så är det bara två franstulpaner som fortfarande är vid liv.
|
|
Eget tema: Solfångare (147/365)
Här kan man verkligen se hur de små trädgårdsvivorna fångar alla solens livgivande strålar. Blommor i trädgården är väl de vackraste solfångare man kan önska sig.
Idag behövs den här bilden som motvikt till allt regn som fallit.
|
|
258 Upprepande mönster (146/365)
På tema upprepande mönster har jag fixat en bild på ett staket där mönstret upprepas sektion efter sektion.
|
|
Doktor Glas
Varannan klassiker, har jag lovat mig själv. Det är kanske lite si och så med att infria det löftet men med ljudböckernas hjälp så kan man avverka en hel del god litteratur på väg till och från jobbet. Nu har jag hört Sven Lindbergs uppläsning av Hjalmar Söderbergs fantastiska bok Doktor glas.
Han diskuterar moral och val, lyfter frågor som är aktuella än idag; dödshjälp, abort, livsval. Den käre doktorn har valt bort kärleken och hans liv ägnas helhjärtat åt läkaryrket, men hjärtats önskan är nog annorlunda, för den lilla underbara fru Gregorius problem får doktorn att noggrannt tänka igenom vilka möjligheter som står till buds för att hjälpa henne. Har han verkligen rätt att döda den avskyvärda pastor Gregorius när syftet är att rädda den lilla fruns liv?
207 På vägen (145/365)
Den här bilden som får representera själva resan på vägen, har jag trixat ganska mycket med i PS för att få presentabel. Jag gillade nämligen inramningen, även om själva torkaren var väldigt dålig och tråkig på ursprungsbilden.
|
|
180 Mekanisk (144/365)
Här fångade jag faktiskt vindrutetorkaren mitt i bilden, men tyvärr helt utan fokus. Jag lade till lite extra rörelseoskärpa och ett lager extra regnsudd i PS och fick en ganska kul bild på min enda vindrutetorkare.
Jag kör ju en liten Aygo och där är gamla hederliga, enkla mekaniska lösningar det sätt man valt att konstruera en billig bil. Att bara ha en vindrutetorkare till den lilla bilen är ju ett torkarblad mindre att betala. Och det fungerar bra. Inga konstiga datoriserade funktioner i min bil, bara de enklaste (och som vissa tycker livsnödvändiga) som centrallås, elektriska fönsterhissar och AC.
|
|
72 Kurva (143/365)
Den här bilden med misslyckad vindrutetorkning visar jag i stället under temat kurva. Jag har ett antal kurvor att passera på min väg till och från jobbet varje dag. När vägbygget vid Axvall är klart blir det något färre. Jag vill minnas att jag räknade 13 extra nästan-90-graderssvängar på väg till jobbet pga vägbygget. Och lika många på väg hem så klart. Kurvan på bilden blir jag inte av med när motorvägen är klar, den ligger tack och lov nära hemmet och långt ifrån den, i mitt tycke, helt onödiga motorvägen.
|
|
248 Försvinn regn, försvinn! (142/365)
Ni anar inte hur svårt det var att få till en bild till temat försvinn regn, försvinn! Jag har tänkt ett tag att jag ska passa på att fota när vindrutetorkaren sveper bort regnet från vindrutan och en dag regnade det gott när jag körde hem från jobbet. Det var lögn att få den rackarn att stanna i bilden mitt på rutan. Jag kunde ju inte ägna all uppmärksamhet åt kameran utan var ju tvungen att köra i första hand. Så jag knäppte när jag kände att jag var ensam på vägen och inga överraskningar verkade finnas längs vägrenen längre fram.
En hel del knäpp hann jag ändå med innan jag fick en halvhyfsad bild. En par av de andra knäppen har jag kunnat passa in på andra teman.
|
|
226 Utsliten (141/365)
Min lilla trädgårdsgumma är utsliten. På den infällda bilden syns hur hon i sin krafts dagar, med hår, stolt hållning och mättnad i färgen utstrålade energi och kraft. Hon är fortfarande en inspirationskälla, men tidens tand och naturens kraft har verkligen satt sina spår.
Undrar om en annan också ser lika grå och matt ut nuförtiden, när man vistas i trädgården...
|
|
Koltrastsång
17 Baby (140/365)
Mitt söta lilla persikoträd har haft tre (3!) blommor i år. Inget att skryta med direkt, men det resulterade i alla fall i en (1!) liten baby. Tänk om babykartet får sitta kvar och växa och mogna, så att jag kan smaka min första egenodlade persika till hösten.
|
|
53 Klockor (139/365)
Vita spanska klockhyacinter till temat klockor.
|
|
Träna själen
På tal om att träna hjärnan, jag hittade en artikel i dagens DN som handlar om att träna själen.
283 Löjlig (138/365)
Nu ska jag avslöja en ganska löjlig last jag har - vänsterhandssudoku.
Vi är ganska många som gillar att koppla av med ett sifferpussel, men jag känner ingen annan som, när det är för enkelt, tar och ökar svårighetsgraden genom att fatta pennan i vänsterhanden. Jag inbillar mig att jag tränar upp den, hos mig svagare hjärnhalvan på detta sätt.
Från början är jag tokhögerhänt, men för några år sedan när jag började känna av handleds- och axelbesvär efter datorarbete bestämde jag mig för att flytta musen till vänstra sidan av skrivbordet för att jämna ut belastningen. Det tog en hel ineffektiv vecka, men sen funkade det bra.
Även vänsterhandssudokun ger resultat, det är fullt möjligt att läsa mina siffror fast jag skrivit med fel hand. Det såg verkligen inte ut så här vid de första försöken. Och kanske blir jag både konstnärligare och kreativare genom att öva upp vänsterhanden? Det är ju den högra hjärhalvan som styr vänster sida av kroppen, så jag föreställer mig att det även är tvärt om. Genom att använda använda vänster sida av kroppen så stimuleras "gestalthjärnan" - den kreativa, intuitiva, känslomedvetna och holistiska förmågan.
|
|
Doftdator
10 Åldrad (137/365)
Lite grå och färglös får man räkna med att bli när man åldras. Att bli så här vacker strax innan förgängelsen är dock inte alla varelser och väsen förunnat.
|
|
Lång väg hem
En fruktansvärd historia. Ett fasansfullt krig. Ishmael skiljdes från sin familj när rebellerna anföll. Tillsammans med några andra tonårspojkar gömmer han sig i skogen och går från by till by för att undvika att bli tvingade att bli rebeller eller att bli dödade. Efter många månader hamnar de i ett läger där regeringsstyrkorna till slut tvångsrekryterar dem. De ska slåss mot rebellerna som dödade deras familjer. Med droger i blodet och hat i hjärtat slåss de sedan i Sierra Leones djungler mot rebellerna.När Ishmael och några andra pojkar efter tre år plockas ur kriget för att rehabiliteras vill de inte. Han går en lika svår kamp när han ska bli människa igen, som innan han blev soldat. Många av barnsoldaterna klarade inte att rehabiliteras utan återvände till kriget och livet som soldat. Ishmael hade tur, då man fann en släkting, en farbror som gav honom ett hem. Han vågade aldrig berätta för någon annan i sin nya familj eller i skolan, att han varit soldat.
Han hade också turen att få resa till New York som Sierra Leones representant vid FN-konferensens barnforum, där han kunde berätta och vittna om att barnsoldater faktiskt kan rehabiliteras. Efter hemkomsten blossade kriget upp igen och nu hade kriget även kommit till staden. Ishmael ville inte bli soldat igen och satsade allt på att fly igen. Han lyckades komma på en buss som tog honom över gränsen, där han sedan gick till den amerikanska ambassaden och sökte asyl.
Boken ska inte läsas för den litterära upplevelsens skull. Den är rak och okänslig. Rapar upp den ena blodiga slakten efter den andra, utan att det för den skull vänder sig i magen - det saknas nämligen inlevelse.
Det som ger djupast avtryck är inte fasan över att läsa hur pojkar förvandlas till krigsmaskiner, eller hur svårt det är för dem att lämna soldatidentiteten. Det som skrämmer mig mest är att detta hände för bara några få år sedan. På 2000-talet! Hur kan det ske? Rent tekniskt beskriver boken exakt hur det går till, men det hjälper inte, jag vill inte förstå hur någon vuxen människa kan vara så desperat att han tvingar in barn i sitt krig. Det gör mig så ont.
352 Vatten (136/365)
Nu kommer nog den mest krystade tolkning som någon har vågat sig på i hela utmaningen tror jag ;-) Jag syftar inte på regndropparna på kronbladen om nu någon skulle tro att det var så enkelt.
Min tolkning är otroligt nog att blommans namn enligt Den virtuella floran möjligtvis härstammar från det latinska ordet för vatten (aqua). Det får nog anses vara en ovanligt tolkning av tema vatten, men så är det också en ganska ovanlig akleja.
Förutom stjärnformen så är just detta exemplar ovanligt högväxt och rikblommande, blommar hela sommaren igenom. Behöver jag berätta att den har sått sig själv? Det finns väl inga planterade trädgårdsväxter som kan mäta sig med dem som själva hittar sin växtplats.
Så här ståtlig var den förra sommaren, där den frodades bland nävorna under plommonträdet, och inget tyder på att den kommer tyna i år.
|
|
325 Saker med vingar (135/365)
Guldögonsländan är en bevingad insekt och passar till temat saker med vingar. Den består ju nästan bara av vingar.. Det är en harmlös liten varelse, vad jag vet, men det är läskigt att de kan komma in precis överallt.
Det är nog den insekt som lyckats bäst i sin kontakt med det moderna samhällets bilar i alla fall. För nog fladdrar de alltid levande omkring inuti bilen, medan deras kusiner (getingar, flugor, knott, mygg) brukar möta döden när de får närkontakt med grillen i stället.
|
|
350 Varning (134/365)
Så under tema varning så vill jag bara säga: skadeinsekter - håll er borta! Här visas ingen pardon.
|
|
337 Triangel (133/365)
|
|
